Flyttad blogg!

I och med att Dagensmedia.se byggdes om för ett par veckor sedan integrerade vi WordPress på ett bättre sätt ihop med sajten. Det innebär att den här bloggen inte längre existerar, Digmar finns numera på digmar.dagensmedia.se.

Medier – öppna er!

Svenska traditionella medier verkar alla vara i kris om man ska lyssna till den rapportering som sker just i media. Nätet är för många en ekonomisk förlustaffär. Det skulle kunna avhjälpas med bättre annonser. Samarbeten mellan annonsavdelning och redaktion är en väg dit.
Jag har länge utryckt åsikten att jag anser att fler nätanvändare borde dela med sig av information om sig själva till sajter och annonsörer för att få mer relevanta annonser riktad till sig. Hellre fem relevanta annonser än tio irrelevanta borde både besökare, medier och annonsörer tycka. Integritetsdebatten sätter dock käppar i hjulet för detta och all form av informationsinsamling verkar vara av ondo om man följer debatten.

En annan väg att gå för att få mer relevanta annonser på en sajt är att analysera innehållet på sajten och utifrån detta producera kommersiella budskap. Även detta är ofta kontroversiellt då medierna vill hålla täta skott mellan redaktion och marknad. Grundtanken är givetvis fullt korrekt och en förutsättning för trovärdiga medier, men jag är inte säker på att barriärerna behöver vara 100-procentiga. En liten öppning hos medierna är ett måste för att vända den negativa trenden för displayannonsering, vilket medier som nyhetssajter ofta har som sin bärande annonsmodell på nätet.

Vi ser också tecken på att medierna går den vägen. Det tydligaste var i början av vecken när Dagens Industri öppnade upp sitt gränssnitt på sajten och släppte in SAS. Börskurser från DI:s sajt och DI:s krogtopp bildade tillsammans annonsen och uppdaterades i realtid när källan ändrades.

System finns för att analysera redaktionell text, titta på orden och utifrån detta skapa relevanta annonser. Andra möjligheter är att ord direkt i redaktionell text länkas till popup-annonser eller länkas ut till andra sajter med kommersiella budskap. Inget av systemen har dock fått något större fotfäste i Sverige.

Det är konstigt för samtidigt pratar varenda mediebyråkonsult och varenda marknadschef om kontext och relevans. När flera stora medier, bland annat Aftonbladet, Expressen, DN och SvD, tidigare i våras gjorde den största ögonrörelsestudien i Sverige någonsin var resultatet entydigt – ju närmre och större koppling en annons har till det redaktionella materialet desto bättre.

Ändå lever många medier kvar i en statisk värld med små intäkter och en rädsla för att göra användarna upprörda eller få Konsumentombudsmannen på sig. Rädslan är i många fall överdriven och hindrar affärsutvecklingen.

I många lägen möts jag av en svartvit syn på det hela, antingen är man ett korrekt medium eller så är man ett annonsblad. Det finns steg däremellan, framför allt på nätet där många tekniska lösningar kan göra att redaktionellt innehåll och annonsörens budskap kan samspela utan att de båda parterna någonsin har träffats eller pratat med varandra. Jag vill se fler medier som nyttjar de här möjligheterna!

Ingen får betalt – förutom internetoperatörerna

Allt färre vill betala för de produkter som medierna skapar. Debatten om hur medierna ska överleva utvecklingen har blossat upp de senaste veckorna efter att Rubert Murdoch beslutat sig för att ta betalt för nyheter på flera av sina sajter. I Sverige har modellen, med få undantag, fungerat mycket dåligt.
Aftonbladet gör en inte helt anskrämlig summa på sin Plus-tjänst där cirka 150.000 prenumeranter betalar 29 kronor i månaden för att få tillgång till extramaterial. Joakim Jardenberg på Mindpark tar konceptet vidare och visar att få andra svenska tidningar skulle kunna tjäna några pengar på det här sättet.

Trafiken och intresset för stora nyhetssajter är det inget fel på. Jättarna på Kia Index har aldrig mått bättre sett till antalet besökare. Men sociala medier har tagit upp kampen med etablerade medier om att vara snabbast, djupast och mest korrekt i nyhetsrapporteringen. Och trafiken hos nyhetssajter beror till allt större del på sociala medier-funktioner. Förra veckan slog Aftonbladet besöksrekord både för Bloggportalen och Aftonbladet blogg.

Deltagarsamhället är påtagligt, behovet av att vara med och konsumera och producera innehåll växer hela tiden. Det är länge sedan journalister och produktionsbolag hade monopol på att publicera innehåll för en bred publik.

Men behovet av att alltid kunna delta skapar också vinnare. Vinnaren i det här fallet är ibland konkurrenter till medierna samtidigt som de är ett måste för medierna. De som levererar infrastrukturen; internet- och mobiloperatörerna.

För hos mediekonsumenterna som vill vara en deltagande del i det sociala mediesamhället räcker inte ett internetabonnemang längre. Hos mobiloperatöerna har mobilt bredband legat i topp i försäljningsstatistiken under lång tid. Men det är få som överger sitt fasta internetabonnemang.

Men bara mobilt bredband till sin lilla netbook räcker inte. Den tredje kanalen för surfning är mobiltelefonen. Frisurf-abonnemang har ännu inte slagit i genom hos en bredare massa men det är bara en tidsfråga. Tre olika abonnemang, sammanlagt kanske 600-800 kronor i månaden till operatörerna för att kunna vara deltagande i den nya sociala medier-industrin. Vilket mediehus som helst som bara kunde få en liten del av den kakan skulle ivrigt vifta på svanen.

Men istället är det operatörerna som vill ha betalat av medierna för att vi användare faktiskt använder våra abonnemang. Computer Sweden gör ett bra jobb när de uppmärksammar en fråga som det senaste halvåret surrat i branschen. Utvecklingen av webb-tv med 100.000-tals tittare i veckan skapar så stora datamängder att operatörerna säger ifrån. De vill ha betalt en gång till för att användarna äntligen har lagliga tjänster som kan utnyttja de 24 megabit-uppkopplingar de i sin marknadsföring fått oss att inse att vi måste ha. När användarna började upptäcka att deras mobila abonnemang faktiskt gick att använda till nyttigheter så sattes ett tak för hur mycket de fick användas. Fri surf finns ingenting som heter.

Än så länge vill operatörerna inte öppet säga att de vill ha mer betalt men diskussionerna mellan dem och medierna förs redan. Men det borde inte vara medierna som får betala till operatörerna utan tvärtom. Utan bandbreddskrävande tjänster som högupplöst webb-tv finns inga incitament för högre surfhastigheter och därmed stannar utvecklingen hos operatörerna. Därför borde det vara operatörerna som betalar till medierna för att de utvecklar tjänster som kräver ordentliga uppkoppling. Här finns kanske framtidens affärsmodell för medierna.

För även om konsumenterna inte verkar vilja betala för innehållet i steg ett har vi inga problem med att betala för möjligheten att konsumera det innehåll vi inte vill betala för.

Ingen tänker på annonsörerna

Mina jobbrelaterade, framför allt digitala, nätverk består till stor del av personer med inriktning mot digitala medier, sociala medier och liknande. Twitter är det utan konkurrens bästa stället för att ha koll på sin omvärld, vad som är på gång och vad som ska komma. Möjligen följer jag fel människor men det jag slås av är att många av de konsulter där ute, som ska hjälpa företagen och annonsörerna i det föränderliga medielandskapet, enbart pratar sociala medier.

Sammanhanget verkar vara förlorat, en diskussion om en mediemix där sociala medier sätts i relation till vad som går att göra i tv, i radio eller i en dagstidning, väcks nästan aldrig. Traditionella mediebyråer beskylls för att inte ha koll på det vad som händer inom digitala medier men frågan är om sociala medier-konsulter har koll på vilka kanaler som finns utanför bloggarnas värld?

Min Twitter- och RSS-flöden är nödvändigtvis inte helt representativt men säger ändå en hel del om hur branschen ser ut. Inte sällan tar budskapen nästan sekteristiska utryck där allt som inte skrivs på 140 tecken ska föraktas.

Jag fick för ett par veckor sedan frågan av Aftonbladet om hur bra sociala medier fungerar som marknadsföringskanal i samband med att schlagervinnaren Malena Ernman skaffat en sajt där stort fokus ligger på aktivitet i sociala medier. Reportern drog paralleller till hur Charlotte Pirelli förra året valde att åka ut på Europa-turné för att marknadsföra sig själv. Frågan var om Malena Ernmans digitala kampanjande kan ge lika mycket uppmärksamhet. Nej är min uppfattning, för det verkar tydligt som om sociala medier och nätet kopplats loss helt från övriga marknadsföringsinsatser. Sammanhanget, mixen är som bortblåst och några synergieffekter mellan olika mediekanaler kommer inte att gå att uppnå.

Till sociala mediernördars försvar ska dock sägs att företrädare för andra medieslag inte är mycket bättre. De stora kommersiella tv-kanalerna bildade nyligen Reklamkraft för att sälja just sin kanal. Branschorganisationerna som driver just sitt medium hörs det en hel del i från men de övergripande tankarna där medierna sätts i ett sammanhang är få. Var finns analyserna om hur Twitter och magasinsannonsering kan fungera i hop? Eller radioreklam och Myspace?

Just nu är det digitala medier, med fokus på sociala medier, som är i på mångas läppar. Sociala medier och internet är inga val som företag systematiskt kan välja bort när det är dags att marknadsföra sig, på samma sätt som tv, radio eller utomhusreklam inte heller per automatik kan ignoreras. Men sociala medier, liksom vilken traditionell kanal som helst är inte heller alltid det självklara valet. Ibland tvekar jag över om alla konsulter där ute som vill hjälpa företag att synas förstår det.

Kraschad annonsmarknad för nättidningar

Innan annonsförsäljningen på nätet tagit fart för traditionella tidningar så är den på väg att kollapsa. Försöken att göra något åt det verkar obefintliga.

Av en miljard i annonsintäkter stod webben för ungefär 50 miljoner för våra fem största lokaltidningar 2008. Annonsintäkterna, och övriga intäkter, från webben är därmed nästan obefintliga.

TU:s internetbarometer visade i veckan att webbintäkterna för morgontidningarna minskade med 16 procent under första kvartalet 2009. Storstadstidningarnas minskning låg på 31 procent, till 57 miljoner kronor. Landsortspressen går emot något och ökar sina intäkter med sju procent till 40 miljoner kronor för första kvartalet. Fortfarande mycket små summor.

Den största intäktskällan för tidningarna på nätet är displayannonsering, banners. Alla indikationer tyder på att det är just den typen av annonsering sin bromsar in mest av nätannonseringen. Det handlar inte länge om en minskad ökningstakt utan till och med om minskning i volymer.

Enligt IRM:s rapport för första kvartalet 2009 backar investeringarna för internet med tre procent jämfört med föregående år. Sök går upp tre procent och minskningen för displayannonseringen är därmed ännu större.

Tittar vi ut i Europa är det samma inställning som råder. När European Interactive Advertising Association, EIAA, frågar europeiska marknadsförare är det en minoritet, fyra av tio, som vill öka inom display. När Ad Media Partners frågar marknadsförare om 2009 är displayannonsering det som flest vill dra ner på, nästan hälften tänker minska sina investeringar i år.

Det här kommer att synas även hos svenska tidningar på nätet. Displayannonsering ska inte dömas ut helt och kan få ett lyft med kraftfullare beteendestyrning men här ligger många tidningar efter och utvecklingen av displayannonseringen hos svenska tidningar är låg. Stora drakar som Aftonbladet.se med en bred produkt, flera tilläggstjänster och en stor trafik överlever och kommer fortsätta ta de stora varumärkesbyggande displaykampanjerna. Men mindre tidningar, framför allt lokaltidningar, kommer att få det ännu svårare än vad de har i dag med att tjäna pengar på nätet.

Utvecklingen av andra format än just display går också långsamt hos tidningarna. Webb-tv dyker upp lite här och var men annonsformaten är fortfarande dåligt utvecklade. Den stora sökkakan är mycket avlägsen för lokalpressen och även de större tidningarna. Innovativa utvecklingsbolag verkar inte heller ha speciellt stor framgång hos tidningshusen. Det kanske mest kända exemplet, Sydsvenskans, Helsingsborgs Dagblads, NWT:s och Gota Medias Mindpark lades mer eller mindre ner under våren eftersom att de inte hittat några nya intäktsben åt sina ägare.

Trafikkurvan för tidningssajter går fortfarande uppåt men ökningarna mattas av allt mer. Annonslagren ökar därför inte i någon större takt, så mycket större annonsvolym än det som i dag säljs kommer inte kunna säljas.

Med minskat intresse för displayannonsering kommer prissänkningar och paketlösningar som leder till än mer minskade försäljningsvolymer och intäkter. Ljuspunkter ligger därför hos köparna. Trots alla rapporter om banner blindness och att displayannonsering inte fungerar kan prissänkningar göra formaten attraktiva. De marknadschefer som inte följer trenden och överger display kan göra fynd på en vikande marknad.

Svd.se kuppar mot sig själva

Svd.se finns numera på Youtube. Det stoltserar sajten med på ettan just nu. Lanseringen görs med en, enligt mig, kul film med Svd.se chefen Fredric Karén. Han bloggar även om filmen här.

Olagligt fortfarande bättre än lagligt

Jag har åkt dit på att se Robinson i år. Bra dramaturgi, välproducerat, inte allt för puckade deltagare och snyggt. Bra tv-helt enkelt. Men 20.00 på lördagkvällar är en usel tid. Inget av de hittills sju avsnitten har jag sett då.

Det här ger ett par olika alternativ:

- reprisen klockan 11.30 i den vanliga flödes-tv:n på söndagen. Inte heller det här känns bra, den tablålagda tv:n passar mig helt enkelt inte.

- TV4 Play. TV4:s lagliga streamingtjänst som är snygg och lättanvänd men fullständigt oanvändbar på mitt mobila bredband. Jag är osäker på om det är mitt mobila bredband eller sajten som ja ska skylla på men där jag bor fungerar det inte alls. Det hackar något otroligt, att se en minut tv innebär minst en minut tystnad där spelaren säger åt mig att det blivit fel. Tjänsten verkar heller inte riktigt kunna cacha hem programmen, att låta den rulla ett tag utan att titta och sedan spola tillbaka till början hjälper inte.

- Illegal fildelning. Att döma av datumen för uppladdningen av programmen till välkända torrentsajter som The Pirate Bay så tar det inte många minuter efter att programmet är avslutat på tv:n innan det ligger ute. Utan reklam, bra upplösning och utan hackningar när det väl är nedladdat.

När tv-kanalerna faktiskt tar tag i saker och levererar en tjänst med stor potential så vill jag använda den. TV4 Play verkar än så länge också ha en låg andel reklam, de gånger jag tittat mig i genom ett hackande program så möts jag av mycket få reklaminslag. Trots detta är de olagliga alternativen i många lägen tyvärr fortfarande bättre än de lagliga. Förhoppningsvis stämmer det inte speciellt länge till.

Nu dödar vi mobilen

De senaste veckorna har något hänt med min och flera vänners mobiler. Antalet spam-sms har ökat ordentligt.

Innan mobilen ens blivit en etablerad kanal för marknadsföring verkar vissa bolag försöka ta död på den. Spamfloden i min telefon går inte att jämföra med hur min mailbox, med spamfiltret avstängt, ser ut, men de senaste två veckorna har jag fått åtta sms från flera olika avsändare med rent och skärt spam. Det är mer än vad jag fått de senaste tio åren tillsammans.

Jag har funderat om det här har att göra med något jag gjort men kan inte komma på någon anledning. Att det inte verkar vara något personligt misstag bekräftas också av att flera vänner och bekanta har upplevt samma sak. Skit-sms:en till telefonen har ökat ordentligt den senaste tiden.

Det är inte heller något enskilt företag som gör en storoffensiv. Sms:en kommer från olika företag, mestadels från för mig okända men även min operatör Tele2 verkar ha ökat utskickstakten. De senare är jag medveten om att jag säkerligen tackat ja till i mitt avtal med operatören men jag är övertygad om att de måste akta sig för att inte utnyttja avtalets finstilta paragrafer för mycket.

Risken finns att de 38 miljoner kronor som mobilmarknadsföring omsatte 2008 rusar i väg alldeles för fort och snabbt kollapsar och visar samma utveckling som epostmarknadsföring. Här har skräpposten gjort att kanalen har mycket litet förtroende och få seriösa aktörer använder epost i någon större utsträckning i sin mediemix.

Inom mobilområdet finns mäktiga aktörer med operatörerna i spetsen och sms-utskick är i dag förenat med en direkt kostnad. Det här kommer att bromsa hastigheten för en eventuell spamutveckling, men fortsätter det jag sett de senaste veckorna kommer mobilen snart att gå samma öde till mötes som eposten. Ett mer dolt nummer som vänner och bekanta har och så ett spamnummer som kan användas för registreringar och mer öppen aktivitet. Meddelanden till det senare kommer att få samma uppmärksamhet som eposten till mina spamadresser, det vill säga ingen. Samtidigt som allt från okända avsändare som kommer till övriga nummer kommer att mötas av allt högre skepsism.

Tar inte operatörerna, annonsörer och alla de nischade bolag som jobbar med just marknadsföring i mobilen tag i det här snart så har vi förstört ännu en kanal med reklambrus och spam. Det vill ingen hoppas jag.

Ingen annonsrea på Aftonbladet.se

Blädderannonser på Aftonbladet.se

Aftonbladet.se har sedan en tid tillbaka sålt annonsutrymme på timme på sin förstasida. Nu har formatet uppdaterats lite och besökaren kan i en blädderlist själv välja vilken typ av annonser han eller hon vill se.

Utrymmet är stort, 336×200 pixlar och ligger hyfsat långt upp i högerspalten. Priset betalas per timme a 149 kronor. Upp till 20 annonser kan dela på varje timme, annonserna skiftar enligt Adicate som ligger bakom systemet var tionde sekund. Som minst syns annonsen alltså 18 gånger på en timme. Vid 13.30 tiden är det elva annonser som snurrar, inklusive en egenannons. Det gör att varje annonsör syns 327 sekunder, eller drygt fem minuter på en timme.

Bland annonsörerna som hittat hit nu syns Enköpings kommun, Batteriexperten och Clubdress.se.

Enligt Aftonbladet.se 1,4 miljoner läsare om dagen. Vill man som annonsör köpa samma format på sajten, kallat Inside 1, en vardag ligger priser på 67.000 kronor. Vill man köpa till sig samma exponering genom Adicates system blir priset 71.520 kronor (149x20x24), Således billigare att köpa premiumformat än att gå genom Adicates format samtidigt som annonsören får en högre placering i högerspalten. Dock aningen mer trubbigt

Google mycket smartare än traditionella medier

Kritiken att Google kapitaliserar på andra medier är obefogad. Få företag har bidragit med så mycket till nätet som Google. Att Google även har affärsmodeller för sina lanseringar gör inte saken sämre.

På DN:s ledarsida uttryckte DN:s politiske redaktör Peter Wolodarski sig kritiskt mot Google och att Google tar allt större vinster från traditionella medier. Det må så vara men anledningen är enkel och solklar. Google är så mycket smartare än alla traditionella medieföretag tillsammans.

Kärnan i Googles affärsmodell, byggd runt själva sökmotorn, är genialisk. Att beskylla söktjänsten att enbart kapitalisera på andras material är fel. Tekniken bakom sökmotorn är inte enkel och långt i från något som vem som helst knackar ihop på en eftermiddag. Googles bidrag med eget ”innehåll” är därmed stort.

När företaget nu lanserar den nya tjänsten Street view i Sverige är det också Google som bidrar med innehållet. Alla gator i Stockholm, Göteborg och Malmö ska i ett första skede fotograferas. Googles ambition är att fota ”alla” svenska städer. Street view är därmed en tjänst där ingen kan anklaga Google för att snylta på andras material.

Sökjätten vill självklart inte säga vad det kostar att fota alla gator i våra storstäder. Billigt lär det inte vara men tjänsten öppnar direkt upp för stora annonsmöjligheter. Även om de i Sverige inte är först, Hittas Gatubild är redan i gång och rullar för Stockholms gator, kommer det att vara Street view som lockar den stora användarmassan och de stora annonspengarna.

För Street view kan precis som sökmotorn Google bli en guldgruva för Google. Möjligheterna med annonsytor inplacerade ute i verkligheten, företags möjligheter att köpa plats, bättre vinklar på just sina affärer eller kontor är stora. Nylanserade tjänster där annonseringsmöjligheterna är så självklara och ger något mer än bara en blinkande banners är få. Återigen lyckas Google.

Street view är enligt Google steg två i utvecklingen av deras karttjänster. Genom att Google låter användarna bidra med egna bilder och information till kartorna bygger de också naturliga och starka band till besökarna. Även här lyckas Google med något få traditionella medier lyckas med.

Myndighetskampanj mot trådlösa nätverk

Fildelningsdebatten och domen mot The Pirate Bay har gjort att fler aktivt väljer att öppna upp sina trådlösa nätverk för att andra ska kunna använda dem. På så vis blir bevisfrågan vid ett eventuellt åtal enligt IPRED-lagen svårare att reda ut. Det är i alla fall tanken hos dem som öppnar sina nät. Ipredia är det största samlade projektet för öppna nät som har kommit i kölvattnet till IPRED-lagstiftningen.

Men nu vill PTS, Post- och telestyrelsen se till så att svenskarna lär sig att stänga sina nät. Lägligt så här ett par dagar efter domen mot TPB drar myndigheten i gång en kampanj på Youtube för att visa hur användare bör säkra sina nät, för att just undvika att andra ska kunna ladda ner olagligt material med din uppkoppling. Den konspiratoriska har inte svårt att tycka att kampanjen kommer väl lägligt.

Brott mot upphovsrätten är just ett brott och så länge vi har den lagstiftning vi har så ska den följas. Men utvecklingen med IPRED-lagstiftiningen, det kommande telekompaketet och Acta-regleringar är oroväckande för internet som mediekanal. Regleringar som hindrar den tekniska utvecklingen är fullständigt fel väg att gå. Att hindra mediets utveckling för att skydda gamla affärsmodeller kan jag bara inte förstå.

Världens största utomhuskampanj är digital!

Google Street view, av en händelse utanför St James Park i Newcastle.

I morgon drar Google i gång fotograferingen av gatorna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Bilderna blir grunden för Googles etablering av Street view i Sverige. Därmed tas kampen upp med Hitta.ses Gatubild.

Hittas tjänst är bra men Googles är bättre, framför allt eftersom att användare kan bidra med mer information och bilder och på så vis bygga ut tjänsten.

Än så länge finns inga annonseringsmöjligheter, vare sig för den svenska Street view-marknaden eller i några av de länder där tjänsten redan är i gång. Men möjligheterna är enorma. Företag som betalar en slant till Google skulle kunna få skarpare bilder i bättre vinklar på just sin lokal där just deras logga syns extra tydligt. Eller så digitaliserar Google helt enkelt alla utomhustavlor ett varv till och säljer JCDecaux och Clear Channels ytor en gång till på webben.

Men i väntan på dessa tjänster så finns det bara en sak att göra för alla marknadschefer; släng er på luren till utomhus bolagen, boka upp ytor i våra storstäder för den närmsta tiden och vänta på att Google bilar ska åka förbi. Det kan bli början på den största och längst utomhuskampanjen hittills.

Trots påsk frodas reklamen på nätet

Det har varit en kort vecka som snart övergår i helg igen. Men veckan har ändå fyllts av en del spännande kampanjer på nätet:

I dag skrev bland annat Dagensmedia.se och Webbsverige om Tele2/Comviqs nya kampanj Lånekompis. Herngren och Zytomierska ska lansera nya Comviq. Jag gillar det mesta som Tele2 tidigare har gjort i reklamväg. Duvorna funkar klockrent, men det här, det första som Farfar har gjort, känns lite segt. Herngren och Zytomierska som sagt, inte det fräschaste i personväg jag sett men visst gör Herngren sitt jobb. Webben är aningen tråkig när ingen livesändning görs, funktionerna är helt enkelt få. Jag kommer sitter framför skärmen vid 20.00 i kväll för att se vad som händer.

Sony Ericssons virala kampanj Puppy Pulling Power har funnits på nätet sedan 4 mars men det händer inte speciellt mycket med sajten. Vet någon vad som är på gång? Kan bli kul om man får fram lite äkthetskänsla i det hela.

Ingen kampanj direkt men jag kan inte låta bli att gilla www.kungsgrillen.se – Great Works samlingsplats för case. Självironi när den är som bäst (ja, jag lever kvar med inställningen att Glenn Killing och NileCity är den bästa humorn som någonsin gjorts).

Svenska byråer och kunder har annars visat framfötterna i flera internationella webbtävlingar den senaste tiden också. Elva priser under första kvartalet av FWA. Rejält med nomineringar i Webby Award och One Show. Fint!

Twitter som marknadsföringskanal – det funkar faktiskt!

Stora företag som köra ut sina pressmeddelanden i sina flöden känns fruktansvärt tråkigt och fel. Det är gamla långsamma kommunikationssätt som tas över till webben.Det är stora bolag som inte verkar vana vid ett personligt möte och personlig kommunikation. Därför är det intressant att se ett företag som Daglivs, en av Stockholms innerstads matbutiker, dyka upp på Twitter.

Och gör det helt rätt! En nyligen genomförd undersökning av pr-byrån Mahir visar att mycket få av Sveriges 40 största annonsörer har registrerat sina företagsnamn på mikrobloggar. På Twitter, den största mikrobloggningstjänsten i dag, finns Svenska Spel, Svenska Spel,  Tre och Telenor registrerade av de egna företagen enligt Mahir. 21 av 40 annonsörer har fått sitt namn kapande av någon annan.

Självklart finns det en anledning i sig att registrera sitt företagsnamn på många ställen enbart för att äga det. Men ska tjänsterna börja användas måste en tanke finnas bakom närvaron. Få av Sverige största annonsörer verkar ha det eftersom att de enbart reproducerar länkar till sina pressmeddelanden eller spammar sönder med samma budskap om och om igen.

Jag ska låta det vara osagt om det är en liten reklambudget som gör Daglivs närvaro på Twitter så mycket bättre än alla andra företag jag hittills stött på. Daglivs gör det svåra enkelt. De använder Twitter för att kommunicera erbjudanden som inte annonseras någon annanstans och små specialhappenings som händer i butiken. De gör det i lagom takt och de skriver personligt.

Visst går det att ha kritik mot att företaget än så länge inte svarar på tilltal eller följer några användare på Twitter. Men det är inte alltid den ”sanna” vägen som är den rätta. Daglivs sätt att använda Twitter fungerar utmärkt på mig, vare sig de följer bubblan med sociala mediernördar eller inte.

Dagens Medias policy för sociala medier

För någon vecka sedan damp följande ner i Dagens Medias medarbetares inbox. Avsändare var min chefredaktör Fredrik Svedjetun:

Jag har noterat att mina kollegor ibland berättar i bloggar, på Facebook och i andra sociala, offentliga medier om vad vi pysslar med på jobbet. Det är ok så länge vi inte berättar om saker som handlar om framtida publiceringar/artiklar.

Alltså – undvik att berätta på nätet om vem ni pratar med i jobbet och vad/vilka ni skriver om. Sånt är hemligt fram till publicering!

Rubriken var Sociala medier-policy. Ovanstående kan nog ses som självklart av vissa, mindre självklart av andra. Själv ligger jag någonstans i mitten med mer dragning åt det första.

Det är självklart att inte förstöra en bra story genom att läcka den till andra innan vi gjort den klar. Skulle vi göra det skulle vår affärsidé med en prenumererad tidning dö ganska snabbt. Däremot det finnas ett värde i att ställa frågor och få synpunkter på ett uppslag, även om den nitiske konkurrenten skulle kunna sätta sig och djupanalysera varenda Twitterinlägg för att på så sätt komma över en och annan story. Jag känner mig dock inte speciellt rädd för det utan tycker att fördelarna överväger eventuella nackdelar.

En snabb fråga på Twitter eller på Facebook eller liknande kan snabba på arbetet oerhört. Inga redaktioner sitter i dag med överflöd av personal, det är slimmat och tajta deadlines. Istället för att ringa fyra personer för att surra runt ett uppslag, vilket säkert skulle ta en timme, kan samma sak göras (halv)öppet på nätet oerhört mycket snabbare.

En tanke som också måste finnas när sociala och öppna kanaler används för journalistiskt arbete är givetvis diskussionen om källskydd. De jag pratar med måste vara säkra på att jag inte twittrar om mina möten med dem.

Jag känner mig priviligerad att ha ett jobb där det är okej, och till och med nödvändigt, att använda Facebook och Twitter på arbetstid. Men jag skulle vilja se ett tillägg till ovanstående policy: Medarbetare på Dagens Media SKA använda Facebook och Twitter i sitt arbete, till omvärldsbevakning, till kontaktskapande och som nyhetstipskanal. Det är en utmärkt väg när allt mindre tid finns till att hänga på seminarier, luncher och att i allmänhet vara där ute i verkligheten. Så har ni nyhetstips eller vill prata medier i allmänhet och nya medier i synnerhet, adda mig på Twitter eller på Facebook.

Ipred slår mot nätannonseringen

Vi har levt drygt en vecka med Ipred-lagen. Flera medier har rapporterat om att internettrafiken gått ner betänkligt. Men Ipred kan också bli ett slag mot nätet som medium och annonskanal.

Annonsörerna är inte de som vi först tänker på som förlorare på grund av den nya lagstiftningen. Bland stora annonsörer hittar vi flera multinationella bolag i vars intresse det ligger att värna om upphovsrätt, patent och dylikt så långt som möjligt. Men Ipred-lagen, FRA-lagen och den i början av veckan uppmärksammade nya loggningslagen inom EU driver användarna och konsumenterna till mer anonymt surfande.

Personerna bakom The Pirate Bay lanserade samma dag som Ipred-lagen trädde i kraft anonymitetstjänsten Ipredator. Mediahuset IDG startade för ett par år sedan upp tjänsten Dold.se. Formellt finns ingen koppling till IDG men IDGs affärschef Fredrik Bernsel är vd i ägarbolaget och Bengt Marnfeldt, grundare av svenska IDG sitter i styrelsen för bolaget. Frågan är vad IDG:s annonsörer säger om detta?

För tjänster som Ipredator och Dold, eller webbläsarna egna anonymitetstjänster som blir allt mer sofistikerade, försvårar inte bara spårningen av illegal fildelning utan försvårar också för annonsörer att spåra sina målgrupper. Cookies, annonstracking och beteendestyrd annonsering blir plötsligt mycket svårt, om inte omöjligt, att jobba med. Mätbarhet och möjligheterna att styra reklam lyfts ofta fram som fördelar med internet som annonskanal.

Enligt en SCB-rapport från slutet av förra året finns det drygt 630.000 fildelare i Sverige. Hur många av dessa som sysslar med illegal fildelning och därmed skulle ha ett stort intresse för en anonymitetstjänst framgår inte men det är ingen vågad gissning att tro att det är en majoritet. Över 100.000 personer har redan skrivit upp sig för att använda Ipredator.

Får anonymitetstjänster fäste hos den här publik kan en stor grupp, medievana, företrädesvis unga personer som ligger i framkant i den tekniska utvecklingen, helt plötsligt bli mycket svårare att nå.

Aftonbladet bland de 333 viktigaste

Det här är snyggt, hyfsat använtbart för att få överblick över internet av i dag. Aftonbladet och The Pirate Bay gör att Sverige får sin del av kakan.

Kartan är uppbyggd efter Tokyos tunnelbanekarta av iA Inc.

Google ur ett informationsperspektiv

Google-journalistik är ett välkänt begrepp, ”fenomenet x får y antal träffar på Google”. Som informationskanal är Google även ett oslagbart journalistiskt verktyg. Som journalist som intresserar sig mer för Googles verksamhet och produkter än innehållet i deras sökmotor är det desto tyngre.

Google är inte Apple som vägrar kommentera allt, men jag skulle ljuga om jag sa att företaget är speciellt sugna på att snacka. Och när de väl gör det så kommer det inte mycket vettigt ur företaget. Sedan pr-chefen Maria Göth slutade vid årsskiftet (ingen ny på plats vad jag vet?) har det blivit svårt att få kommentarer om företagets verksamhet. Sverigechefen Stina Honkamaa är svår att nå, framför allt om det brinner lite i knutarna vilket det nästan alltid gör. När man väl får tag i någon som uttalar sig är det oftast utan något konkret att komma med. Tyvärr. Jag är fullt medveten om att de enskilda personerna på Sverigekontoret inte ska lastas för detta utan att det är en policy som kommer från USA.

Samma policy, att till exempel inte lämna ut några försäljningssiffror, kan sätta käppar i hjulet för mätningar av annonsinvesteringar på internet. Dagens Media skrev om de senaste turerna i mätproblematiken för internetannonsering i senaste pappersutgåvan. Där efterfrågades kompletta mätningar av alla annonseringsslag på nätet för att kunna ge en helhet. Investeringarna i sökannonsering är dock mycket avlägsna på grund av Google inställning i frågan.

Med det här sagt, så kommer jag äntligen till det jag egentligen ville säga. Även om Google är tysta och hemliga när det kommer till deras egna affärer så är de öppna och informativa när det kommer till deras egna produkter. Ett utmärkt exempel är den svenska Inside Adwords-bloggen. Den annonsör som vill göra sina första försök med adwords behöver inte någon annan informationskälla än bloggen för att förstå sig på hur det fungerar. Smarta tips, välskrivet och enkelt.

Amstel och hundarna och GB och clownerna

Youtube överöses med reklamfilm och det känns som om det krävs mer och mer för att kunna stå ut och få någon form av viral effekt. GB Glace försök att få lite kunglighet över sig kommer inte så speciellt stor spridning kan jag nästan lova.

I en helt annan kategori ligger Amstel Pulse Beer och deras Pavlovs hundarinspirerade experiment. Amstel Experiments heter konceptet. Bakom filmerna, som andas lite schyst Roy Andersson-känsla, ligger 180 Amsterdam. Den första filmen gick upp i förrgår, nästa vecka ska fler komma.

Reklamen måste rädda tv-branschen

På MIPTV i Cannes är den stora, mer eller mindre enda, frågan som ställs hur man ska tjäna pengar på rörligt material. Abonnemang och mikrobetalningar nämns i förbifarten men det nästan alla förlitar sig på är reklam.

Lika ofta som reklamens lovsång sjungs förkastas dock den tv-reklam vi har i dag. 30 sekundersspoten är död. Tv-kanaler, reklambyråer och produktionsbolag som inte inser detta är också döda. Förhoppningsvis är detta sanning, förhoppningsvis inser alla parter detta och förhoppningsvis gör de det redan i dag.

För då kan mer krut läggas på att utveckla vettiga reklamformat som gör att både branschen och jag som tittare överlever.

Vare sig jag tittar på det som vi ser som traditionell tv, på webb-tv eller tv i mobilen så är majoriteten av reklamen fullständigt ointressant för mig som konsument. Det här innebär bortkastade reklammiljarder för annonsörerna och tittare som tappar förtroendet för både tv:n och reklamen. Vinnarna är inga. Riktig digital tv-reklam kan däremot göra alla till vinnare.

Efter mycket om och men verkar tv-branschen ha förstått att respekterar och lyssnar de på tittaren så blir hon eller han mycket mer benägen att dela med sig av information om sig själva. Information som sedan kan användas för att göra bättre och mer riktad reklam.

Kan jag slippa blöjreklam eller reklam för skönhetsprodukter som jag aldrig tänker använda så är jag den första att ställa mig upp och applådera. Men hur mycket den här frågan än lyfts på MIPTV så var de verkliga exemplen som visades upp få.

Hulu.com talade om att möjligheterna att välja reklam på sajten redan finns men sedan var det tyst med de interaktiva format och valmöjligheter som alla pratar om. Trots att tekniken nu verkar finnas. Därför hoppas jag för allas bästa att reklambyråer, mediebyråer och webbyråer hakar på tåget och pushar tv-branshen vidare i rätt riktning. Då kanske både tv-kanalerna och jag som tittare kan överleva de närmsta årens reklamtittande.