På nätet kan alla höra dig gråta

Allt du eller ditt företag någonsin kommunicerar måste du för alltid i alla lägen kunna stå för. Och precis när du minst vill det kommer någon garanterat att gräva fram just det där citatet som motsäger det du vill säga just nu. Det är en av lärdomarna vi kan dra av rättegången mot The Pirate Bay. Rättegången mot fildeningssajten är inne på sin andra vecka nu. De åtalade vill mest prata teknik samtidigt som den andra sidan mestadels pratar om hur synd det är om dem.

Genom Facebook vill Monique Wadsted, som företräder filmbranschen genom MPAA, samla författareliten till gemensam sak mot fildelningssajten. Författarinnan Carina Rydberg försöker därför hjälpa sin vän Monique Wadsted genom att samla ihop upphovsmän och författare till en gemensam aktion mot fildelningssajten. På Facebook skriver hon bland annat: ”Monique skulle dessutom gärna se att vi dök upp personligen – i eller utanför rättssalen. Som det ser ut nu domineras hela bilden av piraterna. Rättegången pågår tisdag – fredag.”

Liv i luckan, fast inte på det sätt som Monique Wadsted hoppats på, blir det istället när bloggare och media gräver fram att Carina Rydberg tidigare på samma sociala mediesajt tydligt talat om fördelarna med fildelning. Och inte bara laglig sådan utan även illegal.

Skärmdumparna från en Facebook-sida där vi bland annat får veta följande spreds snabbt på bloggar: ”[...] Den som känner mig vet att jag inte är en vän av det faktum att upphovsmän på detta sätt förlorar en del av sin inkomst. Trots detta har jag ändå ett konto på Pirate Bay. Varför? Därför att jag vill se filmer som inte längre går att hyra, inte heller att köpa via nätet. Jag vill läsa böcker som inte längre är i tryck, och som på Ebay betingar ett pris på 750… engelska pund…!
Av den anledningen vill jag att Pirate Bay ska finnas kvar. Just nu försöker jag för tredje gången ladda ned John Schlesingers The Day of the Locust; det tar tid och det är inte ens säkert att jag får en version som går att titta på – men jag vet heller inte hur jag ska få tag på den förbannade rullen på annat sätt…”

Originalinläggen försvann snabbt men det här visar att det som en gång funnits på nätet aldrig försvinner och alltid kommer tillbaka när du minst anar det.

En liknande incident drabbade den åtalde Fredrik Neij under rättegången. En Youtube-film från ett tal från 2 juni 2006 där han under en manifestation för fildelning skanderar ”In your face, Hollywood” dök plötsligt upp i bevisningen. Själv hävdar han att han inte skrev talet själv utan bara läste upp det utan att reflektera vidare över det.

Ovanstående drabbar två individer på det personliga planet, men skulle lika gärna kunna drabba företag. Det behöver inte handla om bevis i en rättegång utan kan vara en förbannad konsument som drar fram grejerna eller en journalist som börjar ställa jobbiga frågor om varför ett uttalande på en lokaltidningssajt för fem år sedan egentligen gjordes.

Det här måste företag alltid ha i åtanke, argumentet att det var för länge sedan och inte stämmer längre kommer inte bita på konsumenter och bloggare när ämnet kommit upp på ytan igen. Frågan är hur många företag som egentligen har en strategi för att samla in och kartlägga alla de uttalanden och annan extern kommunikation som företaget gör?

Aftonbladet vinner bröllopsfajten på webben

Aftonbladet.se nu på morgonen - Etta på webben, tvåa på pappret.

I morse kom nyheten att det vankas giftemål inom kungahuset. Fortfarade är det hela obekräftet men det dundras på rejält i medierna, framför allt hos kvällspressen. Nyheten kommer från Expressen, tidningen gör fyra sidor i dagens tidning plus ettan. Aftonbladet som var två på bollen missade den helt i papperstidningen och gör just nu allt va de kan för att få ut en extraupplaga.

Men på nätet leder Aftonbladet, i alla fall om vi ska titta på storleken på etta-puff. Tidningen lyckas också omgående få ihop en specialsajt, och som läsare är det inte svårt att tro att det är Aftonbladet som spräckte nyheten och inte Expressen. Hatten av för webbredaktionen på Aftonbladet. Givetvis också en hatt av för Expressen som faktiskt knäckte nyheten, även om jag personligen inte kan se det här som en stor nyhet.

Expressen.se på morgonen - Två webben, etta på pappret.

Jag funderar samtidigt på hur mycket unikt material som Aftonbladet kommer få in i sin extraupplaga, antagligen är det mycket lite och till största delen material från webben som körs ett varv till. Pappersmedia får storstryk när det ska gå snabbt helt enkelt.

Gammelmedia regerar

I måndags drog rättegången mot The Pirate Bay igång vid Stockholms tingsrätt. Rapporteringen i bloggar och mikrobloggar är omfattande. Men de sociala medierna kan inte tävla med den rapportering som gammelmedia gör.

Dels handlar det givetvis om att traditionella tidningar satsar resurser på rättegången med liverapportering på plats. Men viktigare i sammanhanget är att traditionella mediers rapportering är strukturerad, saklig och hyfsat objektiv.

Lika bra är det inte i de sociala medierna. Det märks tydligt när en fråga som den om The Pirate Bay blir aktuell. Den är oerhört känslofull och oavsett vilken inställning man har i sakfrågan går det ganska snabbt att konstatera att bevakningen i bloggar och mikrobloggar är oerhört överrepresenterad av de som går på The Pirate Bays linje. Hånen mot motståndarna, framför allt åklagaren Håkan Roswall, är många. Oavsett vilken fråga som behandlas är det något vi slipper i traditionell media.

Självklart finns det bloggar som har en saklig rapportering från rättegången, men de försvinner lätt i mängden av irrelevanta och mindre genomtänkta inlägg. Och aldrig är den raka rapporteringen bättre på bloggarna än hos traditionella medier.

Däremot är de djupa analyserna inte sällan mer genomtänkta hos bloggare än vad journalister vid traditionella medier får ur sig. Oftast antagligen för att många bloggare helt enkelt är djupare insatta i sakfrågan och kan den tekniska biten långt bättre än vad många journalister kan.

Men när gammelmedia tar till sig en ny teknik, som direktrapportering med en dator i knät från en rättegång, och knyter ihop det med hederlig journalistik och kompetent skrivande så slår den raka rapporteringen alla bloggare på fingrarna. I alla fall för de läsare som snabbt vill ha en bra uppfattning om vad som händer och inte har tiden att analysera RSS-flöden från 20 bloggar och lika många mikrobloggare för att få sig en objektiv uppfattning om vad som händer.

Ovanstående text publiceras i dag även i Dagens Medias nyhetsbrev om digitala medier och marknadsföring, DIG.

Användare kan gömma Googleannonser

I november berättade Google att de byggt något som kallat Google Searchwiki som ger möjlighet för användare som är inloggade hos Google medan de söker att kommentera, lägga till och ta bort delar av sökresultatet och ändra ordningen på sökningarna. Searchwiki var från början inte applicerbart på sökannonserna.

Men nu börjar användare rapportera att de fått möjlighet att ta bort sökannonser när de söker och är inloggade. Sökannonsen syns då inte heller när personen gör samma sökning igen. Det är oklart om det handlar om enbart den specifika annonsen eller om det rör alla variationer av annonsen. Den enda kommentaren Google har gett är att experimentet enbart är tillgängligt för en liten grupp av användare. I vilket fall som helst ger det möjlighet till ännu mer bättre annonser om Google system kan lära sig vilken typ av annonser jag som användare gillar, om jag nu ligger tid på att gå igenom alla annonser som visas för mig när jag söker.

En intressant fråga är om mina bortklickade annonser påverkar vilka annonser som syns hos andra. Om en specifik annons ofta klickas bort, försvinner den automatiskt till slut för alla? Är det någon i Sverige som har fått möjligheten att kunna klicka bort annonser?

Facebook backar efter medlemsuppror

Facebooks tillbakadragande.

Den som i morse loggade in på Facebook möttes av ett meddelande om att sajten ändrar tillbaka sina användarvillkor till att vara samma som tidigare. Ändringen görs efter en proteststorm från användarna. Personligen har jag missat helt att användarvillkoren ändrats, något som ska ha skett i helgen.

Förändringen innebar att Facebook plötligt kunde anses ha rätten till uppladdat material även efter att användaren stängt av sitt konto. Förändringen kom efter att Facebook helt sonika tagit bort en rad ur användarvillkoren. Efter en proteststorm ändrade Facebook tillbaka villkoren till ursprunget.

Mark Zuckerberg, grundaren av Facebook, skriver nu på sin blogg att företaget ska tänka över hur villkoren ser ut, en större förändring är att vänta snart.

Flera användare skriver på Facebook att de numera har inställningen att de aldrig skulle ladda upp något som de är säkra på att de aldrig kommer att skämmas över eller för alltid kan tänka sig att ge bort till någon annan. Jag har mer och mer börjat ha ungefär samma inställning. Inte på grund av rädslan för att Facebook ska föra min information vidare utan för att Facebook har fått en allt mer professionell framtoning den sista tiden.

Från att ha varit en plats där jag letat upp gamla klasskamrater och luften varit full av irriterande applikationer som kastade både det ena och andra på varandra har Facebook blivit en plats för att bygga nätverk, främst med jobbet som fokus. Jag har aldrig fastnat för Linkedin, även om tanken är god är sajten övertråkig och ger mig ingenting. I mitt nätverk blir istället Facebook allt viktigare.

Dn.se på banan

Nya Dn.se

Den sjätte februari gjorde Dn.se ett litet misstag och gjorde sin nyutvecklade sajt tillgänglig för allmänheten. Misstaget upptäcktes och spreds bland bloggar, jag skrev bland annat om det.

I dag lanserades sajten officiellt. Förändringarna mot de sajt som låg ute i början av februari ser ut att vara små. Annonsformatet i toppen av huvudspalten verkar dock inte vara aktiv.

I samband med att sajten läckte ut startades en DN.se-blogg. Bloggen ska rapportera om nyheter på Dn.se, det ska bli intressant att se vilka fler nyheter som DN har att bjuda på för sajten framöver och vilken aktivitet bloggen kommer att innehålla nu när de stora nyheterna verkar vara presenterade.

Flera rapporterar om relanseringen av Dn.se i dag, bland annat Dagensmedia.se och Resume.se.

Företagen som skäms för sin reklam

Tre, Telia, Elgiganten och L´Oreal. Alla återfanns bland Sverige tio största annonsörer 2008. Alla går tungt i tv men ingen vill dela med sig av sina reklamfilmer på nätet. Tv-utrymme är inte bara dyrt att köpa utan tv-reklam är även dyrt att producera. Ändå väljer många annonsörer att inte publicera sina reklamfilmer på sina egna sajter och flera av de som gör det gömmer dem väl.

Telia har, trots uppmärksammade reklamfilmer runt sin familjesåpa valt att inte visa upp dem på sin egen webbplats, vid en direkt fråga hänvisas jag till Telia reklambyrå Storåkers.

Sveriges kanske mest kända reklamsåpa, den som utspelar sig i en Ica-butik är enklare att följa. Ica.se visar upp 50 filmer, bara två klick från förstasidan. Andra företag som inte skäms för sina reklamfilmer är OLW som ger en egen kategori på huvudmenyn åt dem och Tele2 som puffar upp filmerna för fåret Frank på förstasidan. Olw.se stoltserar sedan med ett stort arkiv med filmer, hos Tele2 är det magrare men några filmer finns i alla fall uppladdade. En liten eloge vill jag också ge till Länsförsäkringar, som jobbar med antagligen ganska dyra Felix Herngren för att göra sin reklam, som förutom reklamfilm även lagt upp radioreklam på sin sajt.

Reklamfilmerna är skapade för att tittas på och företagen köper dyr plats i tv för att kunna visa upp dem men när de har chansen att få extra spridning på nätet är det få som tar den. En förklaring får jag hos teleoperatören Tre. Trots att företaget varit snabba med att använda Flickr för att dela med sig av sitt bildmaterial och att de använder Twitter för att presentera nyheter så finns inga filmer på deras sajt. Istället hänvisar företaget till Youtube där vissa filmer finns utlagda. Dock inte organiserat av företaget självt. Inställningen hos den i december avgångna marknadsdirektören Jonas Levin var att avslutade kampanjer inte skulle leva vidare.

Andra stora annonsörer som inte visar upp sina filmer på den egna sajten, eller som gömt dem så pass bra för både mig och sajternas inbyggda sökfunktioner är Elgiganten och Telenor.

Hos de som valt att visa upp sina filmer är det dock ingen som gör något extra för att få uppmärksamhet runt sin reklam. Knappt någon har tagit till sig flash-formatet som är det som regerar hos nästan alla större webb-tv-aktörer i dag. Istället är det ofta Windows Media som används, ett format som till exempel inte alltid är vän med Mac. Ingen av de sajter jag tittat på erbjuder heller några möjligheter att dela med sig av reklamfilmerna, att kunna bädda in dem i bloggar eller tipsa en vän om dem.

Frågan är om annonsörerna skäms för sin reklam eller om många har samma inställning som Tre. En kampanj som inte längre rullar och som kanske innehåller ett erbjudande som inte längre finns ska inte heller spridas vidare. Jag tycker att resonemanget haltar. En tydlighet om att det här är filmer som är gamla och kan innehålla information som inte längre gäller borde räcka. Därmed borde alla annonsörer ta tillfället i akt att få större spridning på sin reklam.

Ovanstående skrev som krönika till Dagens Media Dig idag. Sajten finns på dagensmedia.se/dig.

Pappersannonsering det enda rätta

Googlebooksettlement-annons. I DN.

När det verkligen gäller att nå ut med sitt budskap finns det inget som är så effektivt som pappersannonsering. Påståendet stämmer långt i från alltid men när Google och deras idé om att skanna in all världens böcker blivit en rättssak så är köper de annonsplats i Dagens Nyheter för att berätta hur en eventuell förlikning mellan författare och Google kan gå till. Svart text på vit bakgrund, varken mer eller mindre. Likadant ser det ut när stora börsbolag ska presentera sina årsstämmor. Svart text på vit bakgrund. Sida upp och sida ner. Om jag minns rätt så var det Nordea som tidigare i veckan slog till på ett helt uppslag med text.

Inom reklamens värld brukar torra, rent ut sagt tråkiga, lite svåra budskap vävas in i ett grafiskt tilltalande sätt för att få ett bättre mottagande. Tankesättet verkar dock inte ha slagit igenom fullt ut.

Så ser nya Dn.se ut

Nya Dn.se?

Under fredagkvällen dök länkar till vad som verkar vara en redesignad Dn.se upp på Bloggy. På www9.dn.se/sport syns hur det ser ut. Hela sajten verkar ligga på www9 i ny tappning, förutom en förstasida.

Den röda toppnavigeringen är bortbytt mot en ofärgad dito, till utseendet ganska lik den som återfinns på Svd.se. Högerspalten har blivit tunnare till förmån förden yttersta spalten. De två är nu lika tjocka och båda spalterna innehåller rejält med redaktionellt material. Sajten är numera också centrerad istället för vänsterställd, precis som Svd.se och så som Aftonbladet.se blev när de nyligen byggde om. Sajten är stilren, enkelt och ganska färglös. I mitt tycke bra egenskaper, även om den inte direkt sticker ut från mängden.

De numera obligatoriska dela-funktionerna är implementerade, liksom ”rätta artikel”, en möjlighet för läsaren att påpeka felaktigheter i artikeln.

I den version som nu finns ute är annonstaggar inlagda men några annonser syns inte. Ett nytt format som jag inte tidigare sett hos Dn.se ligger överst i vänsterspalten.  Annonsplats finns även i den inre högerspalten, något som inte funnits tidigare. Det känns inte heller omöjligt att vi kan få se ett panoramafortmat ovan den gråa list som i den nya versionen ramar in sajten. (Uppdatering 19.53: Nu syns till och med ett panoramaformat ovan den grå listen.)

Det mesta verkar fungera på den nya sajten även om det finns en del kosmetiska missar. Således verkar lansering kunna vara ganska nära. Dock ska det påpekas att jag inte fått bekräftat att detta är den version av Dn.se som ska bli nästa skarpa version, även om det verkar oerhört osannolikt att det inte skulle vara det.

När en lögn blir en nyhet

De senaste dagarna har flera medier rapporterat om den superbilliga bärbara datorn för 10 dollar (vissa medier en 20 dollars-dator). Nu visar det sig genom bland annat IDG och Dagens PS (som även skrivit om datorn i ett tidigare skede) att det hela inte alls stämmer. Datorn är plötligt en hårddisk på 2 gb med en wifi-anslutning. Kanske inte att förakta men långt i från någon dator.

Nyheten om den billiga datorn var upppuffad stort på Aftonbladet tidigare i veckan, Svd har skrivt om den, E24 och TV4 likaså. Det ska bli mycket intressant att se vilka medier som väljer att tala om att de gick på en bluff från de indiska tillverkarna.

Mäklare motarbetar nya medier och sina kunder

En extremet oroväckande undersökning presenterades av Villaägarna i går. De har gjort en undersökning bland 42 fastighetsmäklare om vad de anser om söktjänster som Google. Undersökningen bygger på två frågor: ”Är du för eller emot att generella söktjänster som t ex Google indexerar och länkar till bostadsannonser på er sajt?” samt ”Är du för eller emot att bostadsrelaterade söktjänster som t ex Booli indexerar och länkar till bostadsannonser på er sajt?”

Över hälften av mäklarna vill inte att deras kunders annonser ska vara sökbara i Google. Tyvärr är det inte ett skämt och det går inte annat än att instämma i Joacim Olsson, vice förbundsdirektör på Villaägarnas Riksförbunds uttalande att mäklarna sätter sina egna intressen framför kundernas. Mäklarnas inställning verkar vara att all trafik som inte kommer ifrån eller till den egna sajten är av ondo. Hur man kan ha den här inställningen idag är för mig oförståeligt.

Det verkar finnas en större negativ inställning till Google än tjänster som Booli och Boligan, knappt hälften av de tillfrågade mäklarna är negativt inställda till renodlade bostadstjänster som just Booli. Mäklarsamfundet har sitt egna Hemnet och har tidigare försökt få andra aktörer att lägga ner. Med detta i åtanke får jag ändå se det som postivit att fler anser att ett monopol är något dåligt än något bra. Nästa gång jag ska ha hjälp av en mäklare kommer jag att vara oerhört noga med att se till att hon eller han jobbar för mig som kund och inte enbart för sig själv.

Twitter överlägset på nätet

Twitter enligt Facebook. För varken Bloggy eller Jaiku finns tillräckligt med underlag för att visas ut.

Mikrobloggar enligt Google

Mikrobloggsexplosionen sysns inte bara i Sverige. Google Trends, som visar statistik över hur sökningar ser ut, och Facebook Lexicon, som bygger på statistik på vad som skrivs på väggarna på Facebook, visar på spikraka uppgångar för mikrobloggfenomenet. Eller för att vara ärlig för Twitter. Konkurrenterna Jaiku och Bloggy syns knappt i statistiken, vilket inte är så konstigt eftersom att de till stor del är lokala förmågor.