Medier – öppna er!

Svenska traditionella medier verkar alla vara i kris om man ska lyssna till den rapportering som sker just i media. Nätet är för många en ekonomisk förlustaffär. Det skulle kunna avhjälpas med bättre annonser. Samarbeten mellan annonsavdelning och redaktion är en väg dit.
Jag har länge utryckt åsikten att jag anser att fler nätanvändare borde dela med sig av information om sig själva till sajter och annonsörer för att få mer relevanta annonser riktad till sig. Hellre fem relevanta annonser än tio irrelevanta borde både besökare, medier och annonsörer tycka. Integritetsdebatten sätter dock käppar i hjulet för detta och all form av informationsinsamling verkar vara av ondo om man följer debatten.

En annan väg att gå för att få mer relevanta annonser på en sajt är att analysera innehållet på sajten och utifrån detta producera kommersiella budskap. Även detta är ofta kontroversiellt då medierna vill hålla täta skott mellan redaktion och marknad. Grundtanken är givetvis fullt korrekt och en förutsättning för trovärdiga medier, men jag är inte säker på att barriärerna behöver vara 100-procentiga. En liten öppning hos medierna är ett måste för att vända den negativa trenden för displayannonsering, vilket medier som nyhetssajter ofta har som sin bärande annonsmodell på nätet.

Vi ser också tecken på att medierna går den vägen. Det tydligaste var i början av vecken när Dagens Industri öppnade upp sitt gränssnitt på sajten och släppte in SAS. Börskurser från DI:s sajt och DI:s krogtopp bildade tillsammans annonsen och uppdaterades i realtid när källan ändrades.

System finns för att analysera redaktionell text, titta på orden och utifrån detta skapa relevanta annonser. Andra möjligheter är att ord direkt i redaktionell text länkas till popup-annonser eller länkas ut till andra sajter med kommersiella budskap. Inget av systemen har dock fått något större fotfäste i Sverige.

Det är konstigt för samtidigt pratar varenda mediebyråkonsult och varenda marknadschef om kontext och relevans. När flera stora medier, bland annat Aftonbladet, Expressen, DN och SvD, tidigare i våras gjorde den största ögonrörelsestudien i Sverige någonsin var resultatet entydigt – ju närmre och större koppling en annons har till det redaktionella materialet desto bättre.

Ändå lever många medier kvar i en statisk värld med små intäkter och en rädsla för att göra användarna upprörda eller få Konsumentombudsmannen på sig. Rädslan är i många fall överdriven och hindrar affärsutvecklingen.

I många lägen möts jag av en svartvit syn på det hela, antingen är man ett korrekt medium eller så är man ett annonsblad. Det finns steg däremellan, framför allt på nätet där många tekniska lösningar kan göra att redaktionellt innehåll och annonsörens budskap kan samspela utan att de båda parterna någonsin har träffats eller pratat med varandra. Jag vill se fler medier som nyttjar de här möjligheterna!

Ingen får betalt – förutom internetoperatörerna

Allt färre vill betala för de produkter som medierna skapar. Debatten om hur medierna ska överleva utvecklingen har blossat upp de senaste veckorna efter att Rubert Murdoch beslutat sig för att ta betalt för nyheter på flera av sina sajter. I Sverige har modellen, med få undantag, fungerat mycket dåligt.
Aftonbladet gör en inte helt anskrämlig summa på sin Plus-tjänst där cirka 150.000 prenumeranter betalar 29 kronor i månaden för att få tillgång till extramaterial. Joakim Jardenberg på Mindpark tar konceptet vidare och visar att få andra svenska tidningar skulle kunna tjäna några pengar på det här sättet.

Trafiken och intresset för stora nyhetssajter är det inget fel på. Jättarna på Kia Index har aldrig mått bättre sett till antalet besökare. Men sociala medier har tagit upp kampen med etablerade medier om att vara snabbast, djupast och mest korrekt i nyhetsrapporteringen. Och trafiken hos nyhetssajter beror till allt större del på sociala medier-funktioner. Förra veckan slog Aftonbladet besöksrekord både för Bloggportalen och Aftonbladet blogg.

Deltagarsamhället är påtagligt, behovet av att vara med och konsumera och producera innehåll växer hela tiden. Det är länge sedan journalister och produktionsbolag hade monopol på att publicera innehåll för en bred publik.

Men behovet av att alltid kunna delta skapar också vinnare. Vinnaren i det här fallet är ibland konkurrenter till medierna samtidigt som de är ett måste för medierna. De som levererar infrastrukturen; internet- och mobiloperatörerna.

För hos mediekonsumenterna som vill vara en deltagande del i det sociala mediesamhället räcker inte ett internetabonnemang längre. Hos mobiloperatöerna har mobilt bredband legat i topp i försäljningsstatistiken under lång tid. Men det är få som överger sitt fasta internetabonnemang.

Men bara mobilt bredband till sin lilla netbook räcker inte. Den tredje kanalen för surfning är mobiltelefonen. Frisurf-abonnemang har ännu inte slagit i genom hos en bredare massa men det är bara en tidsfråga. Tre olika abonnemang, sammanlagt kanske 600-800 kronor i månaden till operatörerna för att kunna vara deltagande i den nya sociala medier-industrin. Vilket mediehus som helst som bara kunde få en liten del av den kakan skulle ivrigt vifta på svanen.

Men istället är det operatörerna som vill ha betalat av medierna för att vi användare faktiskt använder våra abonnemang. Computer Sweden gör ett bra jobb när de uppmärksammar en fråga som det senaste halvåret surrat i branschen. Utvecklingen av webb-tv med 100.000-tals tittare i veckan skapar så stora datamängder att operatörerna säger ifrån. De vill ha betalt en gång till för att användarna äntligen har lagliga tjänster som kan utnyttja de 24 megabit-uppkopplingar de i sin marknadsföring fått oss att inse att vi måste ha. När användarna började upptäcka att deras mobila abonnemang faktiskt gick att använda till nyttigheter så sattes ett tak för hur mycket de fick användas. Fri surf finns ingenting som heter.

Än så länge vill operatörerna inte öppet säga att de vill ha mer betalt men diskussionerna mellan dem och medierna förs redan. Men det borde inte vara medierna som får betala till operatörerna utan tvärtom. Utan bandbreddskrävande tjänster som högupplöst webb-tv finns inga incitament för högre surfhastigheter och därmed stannar utvecklingen hos operatörerna. Därför borde det vara operatörerna som betalar till medierna för att de utvecklar tjänster som kräver ordentliga uppkoppling. Här finns kanske framtidens affärsmodell för medierna.

För även om konsumenterna inte verkar vilja betala för innehållet i steg ett har vi inga problem med att betala för möjligheten att konsumera det innehåll vi inte vill betala för.

Ingen tänker på annonsörerna

Mina jobbrelaterade, framför allt digitala, nätverk består till stor del av personer med inriktning mot digitala medier, sociala medier och liknande. Twitter är det utan konkurrens bästa stället för att ha koll på sin omvärld, vad som är på gång och vad som ska komma. Möjligen följer jag fel människor men det jag slås av är att många av de konsulter där ute, som ska hjälpa företagen och annonsörerna i det föränderliga medielandskapet, enbart pratar sociala medier.

Sammanhanget verkar vara förlorat, en diskussion om en mediemix där sociala medier sätts i relation till vad som går att göra i tv, i radio eller i en dagstidning, väcks nästan aldrig. Traditionella mediebyråer beskylls för att inte ha koll på det vad som händer inom digitala medier men frågan är om sociala medier-konsulter har koll på vilka kanaler som finns utanför bloggarnas värld?

Min Twitter- och RSS-flöden är nödvändigtvis inte helt representativt men säger ändå en hel del om hur branschen ser ut. Inte sällan tar budskapen nästan sekteristiska utryck där allt som inte skrivs på 140 tecken ska föraktas.

Jag fick för ett par veckor sedan frågan av Aftonbladet om hur bra sociala medier fungerar som marknadsföringskanal i samband med att schlagervinnaren Malena Ernman skaffat en sajt där stort fokus ligger på aktivitet i sociala medier. Reportern drog paralleller till hur Charlotte Pirelli förra året valde att åka ut på Europa-turné för att marknadsföra sig själv. Frågan var om Malena Ernmans digitala kampanjande kan ge lika mycket uppmärksamhet. Nej är min uppfattning, för det verkar tydligt som om sociala medier och nätet kopplats loss helt från övriga marknadsföringsinsatser. Sammanhanget, mixen är som bortblåst och några synergieffekter mellan olika mediekanaler kommer inte att gå att uppnå.

Till sociala mediernördars försvar ska dock sägs att företrädare för andra medieslag inte är mycket bättre. De stora kommersiella tv-kanalerna bildade nyligen Reklamkraft för att sälja just sin kanal. Branschorganisationerna som driver just sitt medium hörs det en hel del i från men de övergripande tankarna där medierna sätts i ett sammanhang är få. Var finns analyserna om hur Twitter och magasinsannonsering kan fungera i hop? Eller radioreklam och Myspace?

Just nu är det digitala medier, med fokus på sociala medier, som är i på mångas läppar. Sociala medier och internet är inga val som företag systematiskt kan välja bort när det är dags att marknadsföra sig, på samma sätt som tv, radio eller utomhusreklam inte heller per automatik kan ignoreras. Men sociala medier, liksom vilken traditionell kanal som helst är inte heller alltid det självklara valet. Ibland tvekar jag över om alla konsulter där ute som vill hjälpa företag att synas förstår det.

Kraschad annonsmarknad för nättidningar

Innan annonsförsäljningen på nätet tagit fart för traditionella tidningar så är den på väg att kollapsa. Försöken att göra något åt det verkar obefintliga.

Av en miljard i annonsintäkter stod webben för ungefär 50 miljoner för våra fem största lokaltidningar 2008. Annonsintäkterna, och övriga intäkter, från webben är därmed nästan obefintliga.

TU:s internetbarometer visade i veckan att webbintäkterna för morgontidningarna minskade med 16 procent under första kvartalet 2009. Storstadstidningarnas minskning låg på 31 procent, till 57 miljoner kronor. Landsortspressen går emot något och ökar sina intäkter med sju procent till 40 miljoner kronor för första kvartalet. Fortfarande mycket små summor.

Den största intäktskällan för tidningarna på nätet är displayannonsering, banners. Alla indikationer tyder på att det är just den typen av annonsering sin bromsar in mest av nätannonseringen. Det handlar inte länge om en minskad ökningstakt utan till och med om minskning i volymer.

Enligt IRM:s rapport för första kvartalet 2009 backar investeringarna för internet med tre procent jämfört med föregående år. Sök går upp tre procent och minskningen för displayannonseringen är därmed ännu större.

Tittar vi ut i Europa är det samma inställning som råder. När European Interactive Advertising Association, EIAA, frågar europeiska marknadsförare är det en minoritet, fyra av tio, som vill öka inom display. När Ad Media Partners frågar marknadsförare om 2009 är displayannonsering det som flest vill dra ner på, nästan hälften tänker minska sina investeringar i år.

Det här kommer att synas även hos svenska tidningar på nätet. Displayannonsering ska inte dömas ut helt och kan få ett lyft med kraftfullare beteendestyrning men här ligger många tidningar efter och utvecklingen av displayannonseringen hos svenska tidningar är låg. Stora drakar som Aftonbladet.se med en bred produkt, flera tilläggstjänster och en stor trafik överlever och kommer fortsätta ta de stora varumärkesbyggande displaykampanjerna. Men mindre tidningar, framför allt lokaltidningar, kommer att få det ännu svårare än vad de har i dag med att tjäna pengar på nätet.

Utvecklingen av andra format än just display går också långsamt hos tidningarna. Webb-tv dyker upp lite här och var men annonsformaten är fortfarande dåligt utvecklade. Den stora sökkakan är mycket avlägsen för lokalpressen och även de större tidningarna. Innovativa utvecklingsbolag verkar inte heller ha speciellt stor framgång hos tidningshusen. Det kanske mest kända exemplet, Sydsvenskans, Helsingsborgs Dagblads, NWT:s och Gota Medias Mindpark lades mer eller mindre ner under våren eftersom att de inte hittat några nya intäktsben åt sina ägare.

Trafikkurvan för tidningssajter går fortfarande uppåt men ökningarna mattas av allt mer. Annonslagren ökar därför inte i någon större takt, så mycket större annonsvolym än det som i dag säljs kommer inte kunna säljas.

Med minskat intresse för displayannonsering kommer prissänkningar och paketlösningar som leder till än mer minskade försäljningsvolymer och intäkter. Ljuspunkter ligger därför hos köparna. Trots alla rapporter om banner blindness och att displayannonsering inte fungerar kan prissänkningar göra formaten attraktiva. De marknadschefer som inte följer trenden och överger display kan göra fynd på en vikande marknad.

Svd.se kuppar mot sig själva

Svd.se finns numera på Youtube. Det stoltserar sajten med på ettan just nu. Lanseringen görs med en, enligt mig, kul film med Svd.se chefen Fredric Karén. Han bloggar även om filmen här.

Olagligt fortfarande bättre än lagligt

Jag har åkt dit på att se Robinson i år. Bra dramaturgi, välproducerat, inte allt för puckade deltagare och snyggt. Bra tv-helt enkelt. Men 20.00 på lördagkvällar är en usel tid. Inget av de hittills sju avsnitten har jag sett då.

Det här ger ett par olika alternativ:

- reprisen klockan 11.30 i den vanliga flödes-tv:n på söndagen. Inte heller det här känns bra, den tablålagda tv:n passar mig helt enkelt inte.

- TV4 Play. TV4:s lagliga streamingtjänst som är snygg och lättanvänd men fullständigt oanvändbar på mitt mobila bredband. Jag är osäker på om det är mitt mobila bredband eller sajten som ja ska skylla på men där jag bor fungerar det inte alls. Det hackar något otroligt, att se en minut tv innebär minst en minut tystnad där spelaren säger åt mig att det blivit fel. Tjänsten verkar heller inte riktigt kunna cacha hem programmen, att låta den rulla ett tag utan att titta och sedan spola tillbaka till början hjälper inte.

- Illegal fildelning. Att döma av datumen för uppladdningen av programmen till välkända torrentsajter som The Pirate Bay så tar det inte många minuter efter att programmet är avslutat på tv:n innan det ligger ute. Utan reklam, bra upplösning och utan hackningar när det väl är nedladdat.

När tv-kanalerna faktiskt tar tag i saker och levererar en tjänst med stor potential så vill jag använda den. TV4 Play verkar än så länge också ha en låg andel reklam, de gånger jag tittat mig i genom ett hackande program så möts jag av mycket få reklaminslag. Trots detta är de olagliga alternativen i många lägen tyvärr fortfarande bättre än de lagliga. Förhoppningsvis stämmer det inte speciellt länge till.