Flyttad blogg!

I och med att Dagensmedia.se byggdes om för ett par veckor sedan integrerade vi WordPress på ett bättre sätt ihop med sajten. Det innebär att den här bloggen inte längre existerar, Digmar finns numera på digmar.dagensmedia.se.

Ingen tänker på annonsörerna

Mina jobbrelaterade, framför allt digitala, nätverk består till stor del av personer med inriktning mot digitala medier, sociala medier och liknande. Twitter är det utan konkurrens bästa stället för att ha koll på sin omvärld, vad som är på gång och vad som ska komma. Möjligen följer jag fel människor men det jag slås av är att många av de konsulter där ute, som ska hjälpa företagen och annonsörerna i det föränderliga medielandskapet, enbart pratar sociala medier.

Sammanhanget verkar vara förlorat, en diskussion om en mediemix där sociala medier sätts i relation till vad som går att göra i tv, i radio eller i en dagstidning, väcks nästan aldrig. Traditionella mediebyråer beskylls för att inte ha koll på det vad som händer inom digitala medier men frågan är om sociala medier-konsulter har koll på vilka kanaler som finns utanför bloggarnas värld?

Min Twitter- och RSS-flöden är nödvändigtvis inte helt representativt men säger ändå en hel del om hur branschen ser ut. Inte sällan tar budskapen nästan sekteristiska utryck där allt som inte skrivs på 140 tecken ska föraktas.

Jag fick för ett par veckor sedan frågan av Aftonbladet om hur bra sociala medier fungerar som marknadsföringskanal i samband med att schlagervinnaren Malena Ernman skaffat en sajt där stort fokus ligger på aktivitet i sociala medier. Reportern drog paralleller till hur Charlotte Pirelli förra året valde att åka ut på Europa-turné för att marknadsföra sig själv. Frågan var om Malena Ernmans digitala kampanjande kan ge lika mycket uppmärksamhet. Nej är min uppfattning, för det verkar tydligt som om sociala medier och nätet kopplats loss helt från övriga marknadsföringsinsatser. Sammanhanget, mixen är som bortblåst och några synergieffekter mellan olika mediekanaler kommer inte att gå att uppnå.

Till sociala mediernördars försvar ska dock sägs att företrädare för andra medieslag inte är mycket bättre. De stora kommersiella tv-kanalerna bildade nyligen Reklamkraft för att sälja just sin kanal. Branschorganisationerna som driver just sitt medium hörs det en hel del i från men de övergripande tankarna där medierna sätts i ett sammanhang är få. Var finns analyserna om hur Twitter och magasinsannonsering kan fungera i hop? Eller radioreklam och Myspace?

Just nu är det digitala medier, med fokus på sociala medier, som är i på mångas läppar. Sociala medier och internet är inga val som företag systematiskt kan välja bort när det är dags att marknadsföra sig, på samma sätt som tv, radio eller utomhusreklam inte heller per automatik kan ignoreras. Men sociala medier, liksom vilken traditionell kanal som helst är inte heller alltid det självklara valet. Ibland tvekar jag över om alla konsulter där ute som vill hjälpa företag att synas förstår det.

Nu dödar vi mobilen

De senaste veckorna har något hänt med min och flera vänners mobiler. Antalet spam-sms har ökat ordentligt.

Innan mobilen ens blivit en etablerad kanal för marknadsföring verkar vissa bolag försöka ta död på den. Spamfloden i min telefon går inte att jämföra med hur min mailbox, med spamfiltret avstängt, ser ut, men de senaste två veckorna har jag fått åtta sms från flera olika avsändare med rent och skärt spam. Det är mer än vad jag fått de senaste tio åren tillsammans.

Jag har funderat om det här har att göra med något jag gjort men kan inte komma på någon anledning. Att det inte verkar vara något personligt misstag bekräftas också av att flera vänner och bekanta har upplevt samma sak. Skit-sms:en till telefonen har ökat ordentligt den senaste tiden.

Det är inte heller något enskilt företag som gör en storoffensiv. Sms:en kommer från olika företag, mestadels från för mig okända men även min operatör Tele2 verkar ha ökat utskickstakten. De senare är jag medveten om att jag säkerligen tackat ja till i mitt avtal med operatören men jag är övertygad om att de måste akta sig för att inte utnyttja avtalets finstilta paragrafer för mycket.

Risken finns att de 38 miljoner kronor som mobilmarknadsföring omsatte 2008 rusar i väg alldeles för fort och snabbt kollapsar och visar samma utveckling som epostmarknadsföring. Här har skräpposten gjort att kanalen har mycket litet förtroende och få seriösa aktörer använder epost i någon större utsträckning i sin mediemix.

Inom mobilområdet finns mäktiga aktörer med operatörerna i spetsen och sms-utskick är i dag förenat med en direkt kostnad. Det här kommer att bromsa hastigheten för en eventuell spamutveckling, men fortsätter det jag sett de senaste veckorna kommer mobilen snart att gå samma öde till mötes som eposten. Ett mer dolt nummer som vänner och bekanta har och så ett spamnummer som kan användas för registreringar och mer öppen aktivitet. Meddelanden till det senare kommer att få samma uppmärksamhet som eposten till mina spamadresser, det vill säga ingen. Samtidigt som allt från okända avsändare som kommer till övriga nummer kommer att mötas av allt högre skepsism.

Tar inte operatörerna, annonsörer och alla de nischade bolag som jobbar med just marknadsföring i mobilen tag i det här snart så har vi förstört ännu en kanal med reklambrus och spam. Det vill ingen hoppas jag.

Twitter som marknadsföringskanal – det funkar faktiskt!

Stora företag som köra ut sina pressmeddelanden i sina flöden känns fruktansvärt tråkigt och fel. Det är gamla långsamma kommunikationssätt som tas över till webben.Det är stora bolag som inte verkar vana vid ett personligt möte och personlig kommunikation. Därför är det intressant att se ett företag som Daglivs, en av Stockholms innerstads matbutiker, dyka upp på Twitter.

Och gör det helt rätt! En nyligen genomförd undersökning av pr-byrån Mahir visar att mycket få av Sveriges 40 största annonsörer har registrerat sina företagsnamn på mikrobloggar. På Twitter, den största mikrobloggningstjänsten i dag, finns Svenska Spel, Svenska Spel,  Tre och Telenor registrerade av de egna företagen enligt Mahir. 21 av 40 annonsörer har fått sitt namn kapande av någon annan.

Självklart finns det en anledning i sig att registrera sitt företagsnamn på många ställen enbart för att äga det. Men ska tjänsterna börja användas måste en tanke finnas bakom närvaron. Få av Sverige största annonsörer verkar ha det eftersom att de enbart reproducerar länkar till sina pressmeddelanden eller spammar sönder med samma budskap om och om igen.

Jag ska låta det vara osagt om det är en liten reklambudget som gör Daglivs närvaro på Twitter så mycket bättre än alla andra företag jag hittills stött på. Daglivs gör det svåra enkelt. De använder Twitter för att kommunicera erbjudanden som inte annonseras någon annanstans och små specialhappenings som händer i butiken. De gör det i lagom takt och de skriver personligt.

Visst går det att ha kritik mot att företaget än så länge inte svarar på tilltal eller följer några användare på Twitter. Men det är inte alltid den ”sanna” vägen som är den rätta. Daglivs sätt att använda Twitter fungerar utmärkt på mig, vare sig de följer bubblan med sociala mediernördar eller inte.

Ipred slår mot nätannonseringen

Vi har levt drygt en vecka med Ipred-lagen. Flera medier har rapporterat om att internettrafiken gått ner betänkligt. Men Ipred kan också bli ett slag mot nätet som medium och annonskanal.

Annonsörerna är inte de som vi först tänker på som förlorare på grund av den nya lagstiftningen. Bland stora annonsörer hittar vi flera multinationella bolag i vars intresse det ligger att värna om upphovsrätt, patent och dylikt så långt som möjligt. Men Ipred-lagen, FRA-lagen och den i början av veckan uppmärksammade nya loggningslagen inom EU driver användarna och konsumenterna till mer anonymt surfande.

Personerna bakom The Pirate Bay lanserade samma dag som Ipred-lagen trädde i kraft anonymitetstjänsten Ipredator. Mediahuset IDG startade för ett par år sedan upp tjänsten Dold.se. Formellt finns ingen koppling till IDG men IDGs affärschef Fredrik Bernsel är vd i ägarbolaget och Bengt Marnfeldt, grundare av svenska IDG sitter i styrelsen för bolaget. Frågan är vad IDG:s annonsörer säger om detta?

För tjänster som Ipredator och Dold, eller webbläsarna egna anonymitetstjänster som blir allt mer sofistikerade, försvårar inte bara spårningen av illegal fildelning utan försvårar också för annonsörer att spåra sina målgrupper. Cookies, annonstracking och beteendestyrd annonsering blir plötsligt mycket svårt, om inte omöjligt, att jobba med. Mätbarhet och möjligheterna att styra reklam lyfts ofta fram som fördelar med internet som annonskanal.

Enligt en SCB-rapport från slutet av förra året finns det drygt 630.000 fildelare i Sverige. Hur många av dessa som sysslar med illegal fildelning och därmed skulle ha ett stort intresse för en anonymitetstjänst framgår inte men det är ingen vågad gissning att tro att det är en majoritet. Över 100.000 personer har redan skrivit upp sig för att använda Ipredator.

Får anonymitetstjänster fäste hos den här publik kan en stor grupp, medievana, företrädesvis unga personer som ligger i framkant i den tekniska utvecklingen, helt plötsligt bli mycket svårare att nå.

Reklamen måste rädda tv-branschen

På MIPTV i Cannes är den stora, mer eller mindre enda, frågan som ställs hur man ska tjäna pengar på rörligt material. Abonnemang och mikrobetalningar nämns i förbifarten men det nästan alla förlitar sig på är reklam.

Lika ofta som reklamens lovsång sjungs förkastas dock den tv-reklam vi har i dag. 30 sekundersspoten är död. Tv-kanaler, reklambyråer och produktionsbolag som inte inser detta är också döda. Förhoppningsvis är detta sanning, förhoppningsvis inser alla parter detta och förhoppningsvis gör de det redan i dag.

För då kan mer krut läggas på att utveckla vettiga reklamformat som gör att både branschen och jag som tittare överlever.

Vare sig jag tittar på det som vi ser som traditionell tv, på webb-tv eller tv i mobilen så är majoriteten av reklamen fullständigt ointressant för mig som konsument. Det här innebär bortkastade reklammiljarder för annonsörerna och tittare som tappar förtroendet för både tv:n och reklamen. Vinnarna är inga. Riktig digital tv-reklam kan däremot göra alla till vinnare.

Efter mycket om och men verkar tv-branschen ha förstått att respekterar och lyssnar de på tittaren så blir hon eller han mycket mer benägen att dela med sig av information om sig själva. Information som sedan kan användas för att göra bättre och mer riktad reklam.

Kan jag slippa blöjreklam eller reklam för skönhetsprodukter som jag aldrig tänker använda så är jag den första att ställa mig upp och applådera. Men hur mycket den här frågan än lyfts på MIPTV så var de verkliga exemplen som visades upp få.

Hulu.com talade om att möjligheterna att välja reklam på sajten redan finns men sedan var det tyst med de interaktiva format och valmöjligheter som alla pratar om. Trots att tekniken nu verkar finnas. Därför hoppas jag för allas bästa att reklambyråer, mediebyråer och webbyråer hakar på tåget och pushar tv-branshen vidare i rätt riktning. Då kanske både tv-kanalerna och jag som tittare kan överleva de närmsta årens reklamtittande.

TV och internet fortfarande långt från varandra

TV:n flyttar allt mer in på nätet med webb-tv och avancerade sajter hos tv-kanalerna. Men i tv:n lyser nätet fortfarande med sin frånvaro. När Robinson nu börjat på tv igen är formatet extremt likt tidigare produktioner, man skulle kunna säga att det är precis samma program som hade premiär 1996 i SVT. Att döma av det första avsnittet har det inte utvecklats ett dugg formatmässigt, vilket kanske är sunt då det enligt tittarsiffrorna fortfarande är ett format som fungerar.

Den enda skillnaden jag lagt märke till är att fler webbadresser syns i rutan i dag än 1996. Nu uppmanas tittarna att gå in på TV4:s sajt för att chatta med den som åker ut, läsa dagböcker från deltagarna på nätet eller twittra om programmet. Men kanalerna är fortfarande frikopplade från varandra. Det krävs en dator i knät i tv-soffan eller att jag som tittar går i väg från tv:n för att komma åt de interaktiva tjänsterna. Någon interaktion i tv:n existerar fortfarande inte.

TV4:s uppmaningar blir istället en uppmaning att ta sig bort från tv:n. Utmärkta tillfällen för detta bli givetvis reklamavbrotten. Annonsörer som Paf, McDonalds, Hitta.se och Panasonic riskerar därmed att gå miste om publiken som de investerat stora summor i att nå. Eftersom att interaktiviteten med tv:n saknas helt saknas också möjligheten att kommunicera med annonsörerna.

Någonting som inte finns och heller aldrig har funnits är kanske svårare att sakna än något som finns, men en mer interaktiv tv skulle kunna lyfta både programmet Robinsson och reklamen runt det. Möjligheten att kunna spela Pafs spel direkt i tv:n med fjärrkontrollen eller stanna mitt i Panasonics sponsorspott för att gå vidare och titta närmare på deras produkter.

Jag gjorde mitt första ordentliga jobb om interaktiv tv 2005. Då pratade allt från tv-chefer till tekniknördar sig varma om framtidens interaktiva tv som gjorde tittaren till en del i händelseförloppet. Men ingenting har hänt sedan dess. När jag under seminariedagen Kristallen i höstas gjorde flera jobb om framtidens tv sågade istället merparten av tv-cheferna interaktiv tv i den formen som vi länge pratat om där tittarna ges möjlighet att bli en del av programmet och kanalen. Istället pratades det om webb-tv och tv i mobilen. All fokus när det kommer till utvecklingen av den vanliga tv:n verkar istället ligga på bättre bild och fler kanaler.

Om interaktiv tv är ett dött fenomen som aldrig kommer att komma in i vårt hem hoppas jag kunna få svar på nästa vecka. Då är nämligen jag på tv-mässan MIPTV i Cannes. Programmet visar att tv:n är inne i en föränderlig fas, mer än hälften av programpunkterna handlar om tv:n roll i en mediavärld där allt mer fokus läggs på internet och mobiltelefonen. Nästa veckas DIG kommer därför till stor del handla om rörlig bild i digitala medier.

Mediebyråernas två utmaningar

Den senaste veckan har en intensiv debatt blossat upp hos Dagens Media om mediebyråernas roll i digitala medier. Mediapersonligheter har sågat mediebyråerna och mediebyråerna har bitit tillbaka.

Fakta är att debatten genererar stort intresse och många kommentarer och åsikter. Fakta är också att mediebyråerna enbart förmedlar runt 30 procent av medieköpen inom digitala medier i dag. Det kan jämföras med runt 90 procent inom tv och över 80 procent för dagspress.

Jag har nära kontakt med nästan alla digitala avdelningar på mediebyråerna och vet att det finns oerhört mycket kompetens och ideér där, men jag ser ändå två stora hinder för mediebyråerna i den digitala världen.

Vi har tidigare skrivit om nätresebolaget Travelpartner som hoppade över mediebyrån helt när de styrde om till digitala medier eftersom att de ansåg att de gjorde jobbet bättre själva. En av Sveriges största annonsörer, mobiloperatören Tre, sköter nästan all annonsering i digitala medier själva. Det här kommer vi få se mer av och därför kommer mediebyråerna aldrig få samma makt inom digitala medier som de har inom traditionella medier.

Tres vice vd Nicholas Högberg sätter fingret på en av anledningar till varför. Tre vill sköta digitala medier själva eftersom att de vill ha kompetensen hos sig själva. Digital kommunikation är så mycket mer än bara köpt utrymme. Som Nicholas Högberg säger så är den digitala kommunikationen ofta svår att bestämma så som marknadsföring, försäljning eller kundsupport.

Självklart är traditionell kommunikation i analoga medier hårt knutet mot verksamheten, dumt vore det annars. Men jag vill mena att digital kommunikation sker på ett mer direkt och nära sätt med konsumenterna och behöver vara mer integrerat i företagets kärna för att få maximal effekt. Därmed finns ett större värde att ha kompetensen på företaget, att låta mediebyrån sköta det här blir ett extra, onödigt steg där företagets egna kompetens utarmas.

Det finns också en tidsaspekt i detta. Det går inte att tänka kampanjperioder på samma sätt som i tv eller dagspress. Saker händer snabbt och det gäller att hänga på direkt. Börjar ett företag diskuteras på Facebook kan det handla om att agera inom timmar. En vända över mediebyrån tar för lång tid. Det finns massor av kompetent folk på mediebyråerna men det spelar ingen roll när företagen ser ett större värde i att ha den kompetensen själva för att effektivisera arbetet.

Det andra hindret är att fler och fler företag inte ens kommer att hitta till mediebyrån. Vi ser exempel på traditionella företag, som Adidas, som styr över hela sin mediebudget och sina strategier till digitala medier. Vi kommer också att få se allt fler nystartade företag som har hela sin verksamhet på nätet eller i mobilen och inte har en tanke på att titta på traditionella medier när det är dags att marknadsföra sig. Det här kommer inte göra det lättare för mediebyråerna att nå nya kunder eftersom att en stor del av kompetensen hos mediebyråerna fortfarande handlar om traditionella medier.

Bättre blir det inte av att mediebyråer är ett diffust begrepp. När nya företag ska ta sina första byråkontakter vet de flesta vad en reklambyrå gör. Reklambyråer finns det många av i skiftande storlek. Mediebyråer är ett mer okänt fenomen där ett antal stora drakar dominerar marknaden. Att kontakta en mediebyrå, vare sig det handlar om medieköp eller hjälp med rådgivning eller strategier blir helt enkelt inte naturligt. Är personen på ett företag någorlunda intresserad av digitala medier, vilket mer eller mindre alla som startar företag med sin bas på internet eller i mobilen kommer att vara, kommer det bli mer naturligt att rådfråga gratis expertis på Webmasternetwork, SEO-Forum eller kollegor på Twitter om vad som bör göras och hur.

Ovanstående text publiceras även som krönika på Dagens Medias specialsajt om digitala medier, DIG.

Vi måste ut ur bubblan

Det pågår hela tiden en jakt på nya grejer, nya tekniker och nya publiceringskanaler på nätet. Just nu är det mikrobloggar som är det hetaste i nya medier-bubblan i Sverige. Desto snabbare grävandet efter nya tekniker går, ju mer kritik får företagen för att de inte hänger med i utvecklingen och tar till sig tekniken. Från sociala medier-nördar och teknikföretag i framkant lyfts också ofta kritik mot mediebyråer, reklambyråer och pr-byråer för att de inte anammar den nya tekniken och tar den till sig och sina kunder. Det som är lätt att glömma i teknikhetsen är att vi i bubblan hela tiden ligger steget före. För att nå kunderna och konsumenterna i de breda leden måste vi blicka bakåt.

När företagen gör kampanjer är det fortfarande klassiker som Lunarstorm, Playahead eller Aftonbladets sajter som fungerar. De genererar en hög trafik, många klick och ett ROI som alla skulle bli glada av. Traditionella, gamla sajter, är de som fortfarande gör jobbet. Det är här den vanliga konsumenten finns, inte på Twitter där en övervägande majoritet av användarna jobbar inom media, teknik eller marknadsföring på ett eller annat sätt.

Självklart är det oerhört viktigt att titta på ny teknik och följa med i utvecklingen, det finns en stor fördel i att finnas med i alla nya kanaler och visa upp sig för trendsättare och early adopters, att få kredd från de kreddiga ska inte underskattas. Men det är inte här som försäljningen drivs framåt. När marknadschefen vill nå vanliga konsumenter och en bredare publik är det fortfarande Lunarstorm som gör jobbet. Detta trots att förstå-sig-påare, inklusive mig själv, har skrivit spaltmeter om sajtens trafiktapp och död.

Hajpen runt Facebook var kanske som störst för ett år sedan men det är först nu som kanalen börjar sätta sig, det är nu som bruset från ninjor och en allmän hets att hitta sina gamla lågstadiekompisar gör att kommersiella budskap kan få en större bärighet. Det är nu sajten blivit en så viktig och naturlig del i folks vardag att man börjar lita på den.

På Dagensmedia.se får en övervägande majoritet av de reklamkampanjer vi skriver om mestadels negativ kritik. De är usla, fula och värdelösa. Reklamarna bakom dem har ingenting i yrket att göra och medievalen förkastas inte sällan. Reklamen som får utstå detta är sällan den mest moderna, den estetiskt mest tilltalande eller mest påkostade. Men den fungerar. Jag har svårt att se att svenska marknadschefer är så dumma att de år efter år trycker ut saker som inte fungerar. Våra kommentatorer, vår värld, vår lilla Twitter-bubbla vi lever i är långt ifrån representativ för hur Sverige och svenskarna ser ut. Ibland är det nyttigt att lyfta blicken, gå två år tillbaka och inse att det är det som var hetast då faktiskt är det som är hetast nu.

Sökkonsulter använder spambloggar

Spamblogg hos Aftonbladet blogg.

Efter att Nikke Lindqvist återigen uppmärksammat (det är inget helt nytt fenomen) spambloggar hos Aftonbladet.se och Blogg.se skrev jag i dag en artikel om ämnet. För den som vill förbjupa sig i det tekniska kan diskussionen följas på Bloggy. Nikke Lindqvist har även skrivit ett blogginlägg i frågan.

Här är ett tydligt exempel på spamblogg hos Aftonbladet blogg.

Gammelmedia regerar

I måndags drog rättegången mot The Pirate Bay igång vid Stockholms tingsrätt. Rapporteringen i bloggar och mikrobloggar är omfattande. Men de sociala medierna kan inte tävla med den rapportering som gammelmedia gör.

Dels handlar det givetvis om att traditionella tidningar satsar resurser på rättegången med liverapportering på plats. Men viktigare i sammanhanget är att traditionella mediers rapportering är strukturerad, saklig och hyfsat objektiv.

Lika bra är det inte i de sociala medierna. Det märks tydligt när en fråga som den om The Pirate Bay blir aktuell. Den är oerhört känslofull och oavsett vilken inställning man har i sakfrågan går det ganska snabbt att konstatera att bevakningen i bloggar och mikrobloggar är oerhört överrepresenterad av de som går på The Pirate Bays linje. Hånen mot motståndarna, framför allt åklagaren Håkan Roswall, är många. Oavsett vilken fråga som behandlas är det något vi slipper i traditionell media.

Självklart finns det bloggar som har en saklig rapportering från rättegången, men de försvinner lätt i mängden av irrelevanta och mindre genomtänkta inlägg. Och aldrig är den raka rapporteringen bättre på bloggarna än hos traditionella medier.

Däremot är de djupa analyserna inte sällan mer genomtänkta hos bloggare än vad journalister vid traditionella medier får ur sig. Oftast antagligen för att många bloggare helt enkelt är djupare insatta i sakfrågan och kan den tekniska biten långt bättre än vad många journalister kan.

Men när gammelmedia tar till sig en ny teknik, som direktrapportering med en dator i knät från en rättegång, och knyter ihop det med hederlig journalistik och kompetent skrivande så slår den raka rapporteringen alla bloggare på fingrarna. I alla fall för de läsare som snabbt vill ha en bra uppfattning om vad som händer och inte har tiden att analysera RSS-flöden från 20 bloggar och lika många mikrobloggare för att få sig en objektiv uppfattning om vad som händer.

Ovanstående text publiceras i dag även i Dagens Medias nyhetsbrev om digitala medier och marknadsföring, DIG.

Företagen som skäms för sin reklam

Tre, Telia, Elgiganten och L´Oreal. Alla återfanns bland Sverige tio största annonsörer 2008. Alla går tungt i tv men ingen vill dela med sig av sina reklamfilmer på nätet. Tv-utrymme är inte bara dyrt att köpa utan tv-reklam är även dyrt att producera. Ändå väljer många annonsörer att inte publicera sina reklamfilmer på sina egna sajter och flera av de som gör det gömmer dem väl.

Telia har, trots uppmärksammade reklamfilmer runt sin familjesåpa valt att inte visa upp dem på sin egen webbplats, vid en direkt fråga hänvisas jag till Telia reklambyrå Storåkers.

Sveriges kanske mest kända reklamsåpa, den som utspelar sig i en Ica-butik är enklare att följa. Ica.se visar upp 50 filmer, bara två klick från förstasidan. Andra företag som inte skäms för sina reklamfilmer är OLW som ger en egen kategori på huvudmenyn åt dem och Tele2 som puffar upp filmerna för fåret Frank på förstasidan. Olw.se stoltserar sedan med ett stort arkiv med filmer, hos Tele2 är det magrare men några filmer finns i alla fall uppladdade. En liten eloge vill jag också ge till Länsförsäkringar, som jobbar med antagligen ganska dyra Felix Herngren för att göra sin reklam, som förutom reklamfilm även lagt upp radioreklam på sin sajt.

Reklamfilmerna är skapade för att tittas på och företagen köper dyr plats i tv för att kunna visa upp dem men när de har chansen att få extra spridning på nätet är det få som tar den. En förklaring får jag hos teleoperatören Tre. Trots att företaget varit snabba med att använda Flickr för att dela med sig av sitt bildmaterial och att de använder Twitter för att presentera nyheter så finns inga filmer på deras sajt. Istället hänvisar företaget till Youtube där vissa filmer finns utlagda. Dock inte organiserat av företaget självt. Inställningen hos den i december avgångna marknadsdirektören Jonas Levin var att avslutade kampanjer inte skulle leva vidare.

Andra stora annonsörer som inte visar upp sina filmer på den egna sajten, eller som gömt dem så pass bra för både mig och sajternas inbyggda sökfunktioner är Elgiganten och Telenor.

Hos de som valt att visa upp sina filmer är det dock ingen som gör något extra för att få uppmärksamhet runt sin reklam. Knappt någon har tagit till sig flash-formatet som är det som regerar hos nästan alla större webb-tv-aktörer i dag. Istället är det ofta Windows Media som används, ett format som till exempel inte alltid är vän med Mac. Ingen av de sajter jag tittat på erbjuder heller några möjligheter att dela med sig av reklamfilmerna, att kunna bädda in dem i bloggar eller tipsa en vän om dem.

Frågan är om annonsörerna skäms för sin reklam eller om många har samma inställning som Tre. En kampanj som inte längre rullar och som kanske innehåller ett erbjudande som inte längre finns ska inte heller spridas vidare. Jag tycker att resonemanget haltar. En tydlighet om att det här är filmer som är gamla och kan innehålla information som inte längre gäller borde räcka. Därmed borde alla annonsörer ta tillfället i akt att få större spridning på sin reklam.

Ovanstående skrev som krönika till Dagens Media Dig idag. Sajten finns på dagensmedia.se/dig.

Standardiserade annonsformat ett otyg

CPM-priserna borta i USA rasar. I alla fall om vi ska tro på Pubmatic. Jag skriver en kort grej om detta i vårt nyuppdaterde nyhetsbrev DIG. Samtidigt som priserna sjunker tyder alla rapporter jag får från mediebyråer på att klickfrekvenserna fortsätter nedåt. Bannerdöd? Nej, först och främst är det det kanske dumt att dödförklara saker hela tiden, sedan går det alltid att göra grejer som sticker ut och fungerar. Jag  träffade nyligen Staffan Slörner, marknadschef på Försvarsmakten. Han ser gärna att medier och annonsörer går mot mer standardiserade annonsformat. Så länge han slipper använda dem:

– En banner i standardformat på Aftonbladet.se är värdelöst och aldrig värt pengarna. Men annorlunda format på samma sajt kan fungera jättebra.

En lägre intervju med en av Sveriges mest prisbelönta marknadschefer 2008 finns här.

Men åter till annonsformaten. Jag kan förstå att medierna, och till viss del annonsörerna, ser en fördel i att standardisera format. Det är onödigt att behöva producera en panorama i tre olika storlekar där enbart höjden skiljer sig fem pixlar.  Men att fastna i standarder är farligt. Det som inte finns i prislistan är det som är effektivast och intressantast. Vem minns inte Com hems luciakampanj på Aftonbladet.se 2007? Kanske inte jättemånga men uppmärksamheten just då var stor.

Google förnekar problem och företag överger byråer

Dagens Media DIG

Nyss skickade vi ut det andra Dig-nyhetsbrevet. Här berättar vi bland annat om Travelpartner som sköter sin webbmarknadsföring bäst utan byråer. Vi visar också upp Volvo Lastvagnars spelkampanj för sin starkaste lastbil någonsin.

Google får svara på varför de lägger ner sitt utvecklingskontor i Luleå och hur det går med rekryteringen av en ersättare till Maria Göth. Vi har också kikat på alla byråer och kunder med anknytning till Sverige som tog hem segrar i The Favourite web awards förra året. Bland annat.

Sajten hittar ni på dagensmedia.se/dig och nyhetsbrevet anmäler ni er till på dagensmedia.se/dig/nyhetsbrev.asp.