En annan väg att gå för att få mer relevanta annonser på en sajt är att analysera innehållet på sajten och utifrån detta producera kommersiella budskap. Även detta är ofta kontroversiellt då medierna vill hålla täta skott mellan redaktion och marknad. Grundtanken är givetvis fullt korrekt och en förutsättning för trovärdiga medier, men jag är inte säker på att barriärerna behöver vara 100-procentiga. En liten öppning hos medierna är ett måste för att vända den negativa trenden för displayannonsering, vilket medier som nyhetssajter ofta har som sin bärande annonsmodell på nätet.

Vi ser också tecken på att medierna går den vägen. Det tydligaste var i början av vecken när Dagens Industri öppnade upp sitt gränssnitt på sajten och släppte in SAS. Börskurser från DI:s sajt och DI:s krogtopp bildade tillsammans annonsen och uppdaterades i realtid när källan ändrades.

System finns för att analysera redaktionell text, titta på orden och utifrån detta skapa relevanta annonser. Andra möjligheter är att ord direkt i redaktionell text länkas till popup-annonser eller länkas ut till andra sajter med kommersiella budskap. Inget av systemen har dock fått något större fotfäste i Sverige.

Det är konstigt för samtidigt pratar varenda mediebyråkonsult och varenda marknadschef om kontext och relevans. När flera stora medier, bland annat Aftonbladet, Expressen, DN och SvD, tidigare i våras gjorde den största ögonrörelsestudien i Sverige någonsin var resultatet entydigt – ju närmre och större koppling en annons har till det redaktionella materialet desto bättre.

Ändå lever många medier kvar i en statisk värld med små intäkter och en rädsla för att göra användarna upprörda eller få Konsumentombudsmannen på sig. Rädslan är i många fall överdriven och hindrar affärsutvecklingen.

I många lägen möts jag av en svartvit syn på det hela, antingen är man ett korrekt medium eller så är man ett annonsblad. Det finns steg däremellan, framför allt på nätet där många tekniska lösningar kan göra att redaktionellt innehåll och annonsörens budskap kan samspela utan att de båda parterna någonsin har träffats eller pratat med varandra. Jag vill se fler medier som nyttjar de här möjligheterna!

Trafiken och intresset för stora nyhetssajter är det inget fel på. Jättarna på Kia Index har aldrig mått bättre sett till antalet besökare. Men sociala medier har tagit upp kampen med etablerade medier om att vara snabbast, djupast och mest korrekt i nyhetsrapporteringen. Och trafiken hos nyhetssajter beror till allt större del på sociala medier-funktioner. Förra veckan slog Aftonbladet besöksrekord både för Bloggportalen och Aftonbladet blogg.

Deltagarsamhället är påtagligt, behovet av att vara med och konsumera och producera innehåll växer hela tiden. Det är länge sedan journalister och produktionsbolag hade monopol på att publicera innehåll för en bred publik.

Men behovet av att alltid kunna delta skapar också vinnare. Vinnaren i det här fallet är ibland konkurrenter till medierna samtidigt som de är ett måste för medierna. De som levererar infrastrukturen; internet- och mobiloperatörerna.

För hos mediekonsumenterna som vill vara en deltagande del i det sociala mediesamhället räcker inte ett internetabonnemang längre. Hos mobiloperatöerna har mobilt bredband legat i topp i försäljningsstatistiken under lång tid. Men det är få som överger sitt fasta internetabonnemang.

Men bara mobilt bredband till sin lilla netbook räcker inte. Den tredje kanalen för surfning är mobiltelefonen. Frisurf-abonnemang har ännu inte slagit i genom hos en bredare massa men det är bara en tidsfråga. Tre olika abonnemang, sammanlagt kanske 600-800 kronor i månaden till operatörerna för att kunna vara deltagande i den nya sociala medier-industrin. Vilket mediehus som helst som bara kunde få en liten del av den kakan skulle ivrigt vifta på svanen.

Men istället är det operatörerna som vill ha betalat av medierna för att vi användare faktiskt använder våra abonnemang. Computer Sweden gör ett bra jobb när de uppmärksammar en fråga som det senaste halvåret surrat i branschen. Utvecklingen av webb-tv med 100.000-tals tittare i veckan skapar så stora datamängder att operatörerna säger ifrån. De vill ha betalt en gång till för att användarna äntligen har lagliga tjänster som kan utnyttja de 24 megabit-uppkopplingar de i sin marknadsföring fått oss att inse att vi måste ha. När användarna började upptäcka att deras mobila abonnemang faktiskt gick att använda till nyttigheter så sattes ett tak för hur mycket de fick användas. Fri surf finns ingenting som heter.

Än så länge vill operatörerna inte öppet säga att de vill ha mer betalt men diskussionerna mellan dem och medierna förs redan. Men det borde inte vara medierna som får betala till operatörerna utan tvärtom. Utan bandbreddskrävande tjänster som högupplöst webb-tv finns inga incitament för högre surfhastigheter och därmed stannar utvecklingen hos operatörerna. Därför borde det vara operatörerna som betalar till medierna för att de utvecklar tjänster som kräver ordentliga uppkoppling. Här finns kanske framtidens affärsmodell för medierna.

För även om konsumenterna inte verkar vilja betala för innehållet i steg ett har vi inga problem med att betala för möjligheten att konsumera det innehåll vi inte vill betala för.

Sammanhanget verkar vara förlorat, en diskussion om en mediemix där sociala medier sätts i relation till vad som går att göra i tv, i radio eller i en dagstidning, väcks nästan aldrig. Traditionella mediebyråer beskylls för att inte ha koll på det vad som händer inom digitala medier men frågan är om sociala medier-konsulter har koll på vilka kanaler som finns utanför bloggarnas värld?

Min Twitter- och RSS-flöden är nödvändigtvis inte helt representativt men säger ändå en hel del om hur branschen ser ut. Inte sällan tar budskapen nästan sekteristiska utryck där allt som inte skrivs på 140 tecken ska föraktas.

Jag fick för ett par veckor sedan frågan av Aftonbladet om hur bra sociala medier fungerar som marknadsföringskanal i samband med att schlagervinnaren Malena Ernman skaffat en sajt där stort fokus ligger på aktivitet i sociala medier. Reportern drog paralleller till hur Charlotte Pirelli förra året valde att åka ut på Europa-turné för att marknadsföra sig själv. Frågan var om Malena Ernmans digitala kampanjande kan ge lika mycket uppmärksamhet. Nej är min uppfattning, för det verkar tydligt som om sociala medier och nätet kopplats loss helt från övriga marknadsföringsinsatser. Sammanhanget, mixen är som bortblåst och några synergieffekter mellan olika mediekanaler kommer inte att gå att uppnå.

Till sociala mediernördars försvar ska dock sägs att företrädare för andra medieslag inte är mycket bättre. De stora kommersiella tv-kanalerna bildade nyligen Reklamkraft för att sälja just sin kanal. Branschorganisationerna som driver just sitt medium hörs det en hel del i från men de övergripande tankarna där medierna sätts i ett sammanhang är få. Var finns analyserna om hur Twitter och magasinsannonsering kan fungera i hop? Eller radioreklam och Myspace?

Just nu är det digitala medier, med fokus på sociala medier, som är i på mångas läppar. Sociala medier och internet är inga val som företag systematiskt kan välja bort när det är dags att marknadsföra sig, på samma sätt som tv, radio eller utomhusreklam inte heller per automatik kan ignoreras. Men sociala medier, liksom vilken traditionell kanal som helst är inte heller alltid det självklara valet. Ibland tvekar jag över om alla konsulter där ute som vill hjälpa företag att synas förstår det.

Av en miljard i annonsintäkter stod webben för ungefär 50 miljoner för våra fem största lokaltidningar 2008. Annonsintäkterna, och övriga intäkter, från webben är därmed nästan obefintliga.

TU:s internetbarometer visade i veckan att webbintäkterna för morgontidningarna minskade med 16 procent under första kvartalet 2009. Storstadstidningarnas minskning låg på 31 procent, till 57 miljoner kronor. Landsortspressen går emot något och ökar sina intäkter med sju procent till 40 miljoner kronor för första kvartalet. Fortfarande mycket små summor.

Den största intäktskällan för tidningarna på nätet är displayannonsering, banners. Alla indikationer tyder på att det är just den typen av annonsering sin bromsar in mest av nätannonseringen. Det handlar inte länge om en minskad ökningstakt utan till och med om minskning i volymer.

Enligt IRM:s rapport för första kvartalet 2009 backar investeringarna för internet med tre procent jämfört med föregående år. Sök går upp tre procent och minskningen för displayannonseringen är därmed ännu större.

Tittar vi ut i Europa är det samma inställning som råder. När European Interactive Advertising Association, EIAA, frågar europeiska marknadsförare är det en minoritet, fyra av tio, som vill öka inom display. När Ad Media Partners frågar marknadsförare om 2009 är displayannonsering det som flest vill dra ner på, nästan hälften tänker minska sina investeringar i år.

Det här kommer att synas även hos svenska tidningar på nätet. Displayannonsering ska inte dömas ut helt och kan få ett lyft med kraftfullare beteendestyrning men här ligger många tidningar efter och utvecklingen av displayannonseringen hos svenska tidningar är låg. Stora drakar som Aftonbladet.se med en bred produkt, flera tilläggstjänster och en stor trafik överlever och kommer fortsätta ta de stora varumärkesbyggande displaykampanjerna. Men mindre tidningar, framför allt lokaltidningar, kommer att få det ännu svårare än vad de har i dag med att tjäna pengar på nätet.

Utvecklingen av andra format än just display går också långsamt hos tidningarna. Webb-tv dyker upp lite här och var men annonsformaten är fortfarande dåligt utvecklade. Den stora sökkakan är mycket avlägsen för lokalpressen och även de större tidningarna. Innovativa utvecklingsbolag verkar inte heller ha speciellt stor framgång hos tidningshusen. Det kanske mest kända exemplet, Sydsvenskans, Helsingsborgs Dagblads, NWT:s och Gota Medias Mindpark lades mer eller mindre ner under våren eftersom att de inte hittat några nya intäktsben åt sina ägare.

Trafikkurvan för tidningssajter går fortfarande uppåt men ökningarna mattas av allt mer. Annonslagren ökar därför inte i någon större takt, så mycket större annonsvolym än det som i dag säljs kommer inte kunna säljas.

Med minskat intresse för displayannonsering kommer prissänkningar och paketlösningar som leder till än mer minskade försäljningsvolymer och intäkter. Ljuspunkter ligger därför hos köparna. Trots alla rapporter om banner blindness och att displayannonsering inte fungerar kan prissänkningar göra formaten attraktiva. De marknadschefer som inte följer trenden och överger display kan göra fynd på en vikande marknad.

Svd.se finns numera på Youtube. Det stoltserar sajten med på ettan just nu. Lanseringen görs med en, enligt mig, kul film med Svd.se chefen Fredric Karén. Han bloggar även om filmen här.

Det här ger ett par olika alternativ:

- reprisen klockan 11.30 i den vanliga flödes-tv:n på söndagen. Inte heller det här känns bra, den tablålagda tv:n passar mig helt enkelt inte.

- TV4 Play. TV4:s lagliga streamingtjänst som är snygg och lättanvänd men fullständigt oanvändbar på mitt mobila bredband. Jag är osäker på om det är mitt mobila bredband eller sajten som ja ska skylla på men där jag bor fungerar det inte alls. Det hackar något otroligt, att se en minut tv innebär minst en minut tystnad där spelaren säger åt mig att det blivit fel. Tjänsten verkar heller inte riktigt kunna cacha hem programmen, att låta den rulla ett tag utan att titta och sedan spola tillbaka till början hjälper inte.

- Illegal fildelning. Att döma av datumen för uppladdningen av programmen till välkända torrentsajter som The Pirate Bay så tar det inte många minuter efter att programmet är avslutat på tv:n innan det ligger ute. Utan reklam, bra upplösning och utan hackningar när det väl är nedladdat.

När tv-kanalerna faktiskt tar tag i saker och levererar en tjänst med stor potential så vill jag använda den. TV4 Play verkar än så länge också ha en låg andel reklam, de gånger jag tittat mig i genom ett hackande program så möts jag av mycket få reklaminslag. Trots detta är de olagliga alternativen i många lägen tyvärr fortfarande bättre än de lagliga. Förhoppningsvis stämmer det inte speciellt länge till.

Innan mobilen ens blivit en etablerad kanal för marknadsföring verkar vissa bolag försöka ta död på den. Spamfloden i min telefon går inte att jämföra med hur min mailbox, med spamfiltret avstängt, ser ut, men de senaste två veckorna har jag fått åtta sms från flera olika avsändare med rent och skärt spam. Det är mer än vad jag fått de senaste tio åren tillsammans.

Jag har funderat om det här har att göra med något jag gjort men kan inte komma på någon anledning. Att det inte verkar vara något personligt misstag bekräftas också av att flera vänner och bekanta har upplevt samma sak. Skit-sms:en till telefonen har ökat ordentligt den senaste tiden.

Det är inte heller något enskilt företag som gör en storoffensiv. Sms:en kommer från olika företag, mestadels från för mig okända men även min operatör Tele2 verkar ha ökat utskickstakten. De senare är jag medveten om att jag säkerligen tackat ja till i mitt avtal med operatören men jag är övertygad om att de måste akta sig för att inte utnyttja avtalets finstilta paragrafer för mycket.

Risken finns att de 38 miljoner kronor som mobilmarknadsföring omsatte 2008 rusar i väg alldeles för fort och snabbt kollapsar och visar samma utveckling som epostmarknadsföring. Här har skräpposten gjort att kanalen har mycket litet förtroende och få seriösa aktörer använder epost i någon större utsträckning i sin mediemix.

Inom mobilområdet finns mäktiga aktörer med operatörerna i spetsen och sms-utskick är i dag förenat med en direkt kostnad. Det här kommer att bromsa hastigheten för en eventuell spamutveckling, men fortsätter det jag sett de senaste veckorna kommer mobilen snart att gå samma öde till mötes som eposten. Ett mer dolt nummer som vänner och bekanta har och så ett spamnummer som kan användas för registreringar och mer öppen aktivitet. Meddelanden till det senare kommer att få samma uppmärksamhet som eposten till mina spamadresser, det vill säga ingen. Samtidigt som allt från okända avsändare som kommer till övriga nummer kommer att mötas av allt högre skepsism.

Tar inte operatörerna, annonsörer och alla de nischade bolag som jobbar med just marknadsföring i mobilen tag i det här snart så har vi förstört ännu en kanal med reklambrus och spam. Det vill ingen hoppas jag.

Blädderannonser på Aftonbladet.se

Aftonbladet.se har sedan en tid tillbaka sålt annonsutrymme på timme på sin förstasida. Nu har formatet uppdaterats lite och besökaren kan i en blädderlist själv välja vilken typ av annonser han eller hon vill se.

Utrymmet är stort, 336×200 pixlar och ligger hyfsat långt upp i högerspalten. Priset betalas per timme a 149 kronor. Upp till 20 annonser kan dela på varje timme, annonserna skiftar enligt Adicate som ligger bakom systemet var tionde sekund. Som minst syns annonsen alltså 18 gånger på en timme. Vid 13.30 tiden är det elva annonser som snurrar, inklusive en egenannons. Det gör att varje annonsör syns 327 sekunder, eller drygt fem minuter på en timme.

Bland annonsörerna som hittat hit nu syns Enköpings kommun, Batteriexperten och Clubdress.se.

Enligt Aftonbladet.se 1,4 miljoner läsare om dagen. Vill man som annonsör köpa samma format på sajten, kallat Inside 1, en vardag ligger priser på 67.000 kronor. Vill man köpa till sig samma exponering genom Adicates system blir priset 71.520 kronor (149x20x24), Således billigare att köpa premiumformat än att gå genom Adicates format samtidigt som annonsören får en högre placering i högerspalten. Dock aningen mer trubbigt

På DN:s ledarsida uttryckte DN:s politiske redaktör Peter Wolodarski sig kritiskt mot Google och att Google tar allt större vinster från traditionella medier. Det må så vara men anledningen är enkel och solklar. Google är så mycket smartare än alla traditionella medieföretag tillsammans.

Kärnan i Googles affärsmodell, byggd runt själva sökmotorn, är genialisk. Att beskylla söktjänsten att enbart kapitalisera på andras material är fel. Tekniken bakom sökmotorn är inte enkel och långt i från något som vem som helst knackar ihop på en eftermiddag. Googles bidrag med eget ”innehåll” är därmed stort.

När företaget nu lanserar den nya tjänsten Street view i Sverige är det också Google som bidrar med innehållet. Alla gator i Stockholm, Göteborg och Malmö ska i ett första skede fotograferas. Googles ambition är att fota ”alla” svenska städer. Street view är därmed en tjänst där ingen kan anklaga Google för att snylta på andras material.

Sökjätten vill självklart inte säga vad det kostar att fota alla gator i våra storstäder. Billigt lär det inte vara men tjänsten öppnar direkt upp för stora annonsmöjligheter. Även om de i Sverige inte är först, Hittas Gatubild är redan i gång och rullar för Stockholms gator, kommer det att vara Street view som lockar den stora användarmassan och de stora annonspengarna.

För Street view kan precis som sökmotorn Google bli en guldgruva för Google. Möjligheterna med annonsytor inplacerade ute i verkligheten, företags möjligheter att köpa plats, bättre vinklar på just sina affärer eller kontor är stora. Nylanserade tjänster där annonseringsmöjligheterna är så självklara och ger något mer än bara en blinkande banners är få. Återigen lyckas Google.

Street view är enligt Google steg två i utvecklingen av deras karttjänster. Genom att Google låter användarna bidra med egna bilder och information till kartorna bygger de också naturliga och starka band till besökarna. Även här lyckas Google med något få traditionella medier lyckas med.